Sofia i GHANA

Heeeeeeej vad underbart att internet efter fyra dagars UR FUNKTION!

Sag att forra inlagget blev helt utan stycken sa vi far se hur detta ser ut.. Livet i Ghana ar faktiskt underbart, och efter den tid det tog att komma tillratta och kanna sig hemma sa kan jag aterigen bara saga en sak och det ar: JAG ALSKAR AFRIKA!! Och det kommer bli annu svarare att sluta efter denna resa, jag och emma borjar bli radda att vi aldrig kommer vilja aka nagon annanstans, haha.. Jag saknar Patrik sa SJUKT mycket, jamt och standigt, jag har aldrig saknat nagon sa mycket nagonsin, men jag blir ju glad av det ocksa, sa det funkar.

I lordags efter fiasko/internet (vi har nu fatt hora att det faktiskt FINNS ett jattesnabbt internet i Kumasi, sa nasta gang vi aker dit ska vi kanske forsoka lagga inte lite bilder och kanske kunna goa lite mer an skriva blogg och kolla mailen, hehe) sa tog Boniface med oss till ett supermarket dar jag kopte en supersot ananassylt, sa frukosten ar lite battre, men det jag saknar mest fran Svergie ar utan tvekan riktig frukost! Sen gjorde vi inte sa mycket, vandrare omkring lite och sa kopte vi ANANAS som inte finns har i Mampong, lovely! Pa sondagen var vi ute och tranade lite pa morgonen, sen spelade vi Yatzi hela eftermiddagen med pastorn, minns inte riktigt vad som mer hande, en lite slo och langsam sondag helt enkelt... Pastorn bjod oss forresten pa afrikansk apelsin (vanlig fast skalad och skard pa annat satt, helt sjukt gott! Nagot att infora hemma definitivt!)


I mandags var det barnhemmet igen, pa morgonen var det jag, Emma och tva svenska tjejer som bara var har i en vecka for deras projektarbete pa gymnasiet, pa eftermiddagspasset var vi helt sjalva och jag maste saga att vi var duktiga! Mitt pa dagen gick vi bara en runda pa stan, som vanligt, och gick och halsade pa Samuel, en av vara vanner, haha.. I tisdags var det lika pa jobbet, vi fyra pa morgonen och ensamma pa kvallen. Det ar jobbigt och sa, men samtidigt ar det skont att fa gora lite som man sjalv kanner och man lar sig verkligen av det. Vi tvattade lite pa lunchen och gick och kollade efter internet som var trasigt. Jag tror det var denna eftermiddag mitt storsta HALLELUJAHMOMENT hittills pa denna resa kom, namligen att vi hittade en pase napp-godis som vi hade glomt, jag FLOG i luften! I onsdags jobbade vi och sen foljde vi med som lite aldre barnen till Daycare och gick en promenad med dom, mysigt var det. Sen gick vi till marknaden eftersom att onsdag innebar Market Day i Mampong, valdigt kul upplevelse, folk och grejer OVERALLT, allt gar verkligen att kopa, allt vi koper i olika affarer finns dar. Vi letade avokado men kom bara hem med massa apelsiner, men det ar godis har det! Igar var det jobb igen, nu ar det jag, Emma, en svensk och en norsk tjej (som aker nasta vecka) och en kanadensisk som ska vara har till sista november. Pa lunchen funkade internet fortfarande inte, sa da tog en av vara sma vanner med oss till en del av Mampong vi inte sett forrut, och vi fick se skolorna och collage tror jag det var. Vi kom in bland typ 30 datastudenter, alla killar, och fick sla oss ner vid typ katedern och lana datorn (som for ovrigt var det segaste jag nansin varit med om, och dte sager inte lite har..) och man kan val sammanfatta kanslan som UTTITTADE. Efterat slangde sig dom flesta over oss och borjade ta kort och ville ha vara nummer, haha, vi ar verkligen status att ha som vanner! Pa kvallen friserade familjens barn mig och sa hade vi lite sang och danstavling. Jag har forovrigt bestamt mig for att flata haret igen, haha.. Men denna gangen enkelt, hela haret i losa flator, nan dag vi har tid. Kul grej, och skont att fa bort det lite! Forresten ar varan Mama varldens ackligaste, hon snyter sig standigt i handen och hostar upp slem mitt framfor ogonen pa oss, och nar hon ater bara slicakr hon av hela handerna, handflatorna och sen snyter hon sig, och sa fortsatter hon ata (med handerna..) En av systrarna i familjen har vi nu fatt hora att hon latsas att hon heter Yvonne, sa sjukt, haha.. Egentligen heter hon Obaia, det later sa kul nar dom skriker det genom huset.. Vi har ocksa hort rykten (?) om att en av smakillarna kommer fran buschen (nan avlagsen slakting kanske) och att han far ata upp det vi far over pa tallrikarna, synd att iaf Emma ater upp ALLT nufortiden! Idag har vi jobbat morgonen och nu pa lunchen har vi tvattat och jag har pratat med Patrik, hojdpunkt!

Barnhemmet ar bade underbart och hemskt. Det ar sa lite karlek fran dom som jobbar dar, dom ar hardhanta, skriker jamt pa barnen, slar dom och skaller. Samtidigt har dom det bra, materiellt iaf.. Vi brukar borja med att tvatta madresser och vadra filtar och gora lite praktiskt, och sen hjalp till att kla dom aldre barnen som ska till Daycare. Det ar sa mysigt att sitta dar och sa kommer dom en och en och ska pa med klader och skor, och det ar hemskt nar vissa barn tar av sig skorna igen bara for att fa sitta en stund till i knaet. Jag forsoker fordela tiden, att alla ska kanna sig lite sedda och fa sa manga kramar man kan, men det ar svart och vissa barn slass och bara tvingar sig pa en, allt for uppmarksamheten. Dom ar sa fina alla barnen, och det ar svart att inte alska att sitta dar, fast det ar jobbigt och pafrestande ocksa. Sen ska "vara" bebisar matas och badas och sen klas och laggas. Dom ar det sotaste jag har varit med om, ALLIHOPA. Dom var vi verkligen lart kanna eftersom att vi ar mest med dom. Det finns en liten som jag tror heter Akusoa, hon kom forra veckan och ar bara tva veckor gammal, sa PYTTELITEN, trodde inte man kunde vara sa liten, hon vagde 2800 gram forra veckan... Sa har vi Asiah (vet inte hur det stavas) som ar liiite storre, men sa himla sot. Sen ar det mina tva favoriter, Seth som ar det perfektaste jag har sett, och sa lilla Tete som ar det sotaste pa jorden med sin frisyr och sina busiga ogon, och sa den lilla tjejen vi inte vet namn pa, som har trollbundit oss (men sarskilt Emma) med sin fasta blick i dom sa vackra ogonen. Hon skriker forovigt sa fort nagon inte haller i henne... Sen dom lite storre bebbarna, Victor som ar sa gullig och charmig, och sa Mosa som ALLTID ar glad. Abdul som ar full i bus och bara kryper runt, och sa den tjocka runda lilla Ya Baby, haha.. Bland dom lite aldre finns Isac som ar det sotaste och vildaste och busigaste, och sa Stanley som jag tror snart ar fyra ar och fortfarande varken kan ga eller prata... Och Prince saklart, lilla "obruni" som han kallas da han ar halften vit, halften svart. Antingen bara skrattar han och ar udnerbar, eller sa bara gallskriker han. Blessing, Ibrahim, David, Gloria, Blessing2 och Sheriff heter dom andra, men dom ar lite storre sa vi har inte umgatts sa mycket med dom.

Som storre barnen ar svarare.. Dom ar pa ett satt roligare att vara med, men dom ar ocksa valdigt pafrestande som sagt, aven om det nog bara handlar om for lite karlek i dom flesta fallen. Jag jamfor med Julia darhemma som ofta har FYRA VUXNA som bara bryr sig om henne, med dessa sakert 30 barn som delar pa kanske fem vuxna, det ar inte en rattvis varld.. Nar nagon kissar pa sig sa sjunger froknarna nagot om skam, och ofta blir det lite smisk eller sa... Det ar sa svart, vi har inte varit har lange, men man far forsoka ge det man kan och orkar. Jag har ju aldrig alskat barn, sa ibland kan det kannas trakigt och svart, men samtidigt sa alskar jag det faktiskt.

Jag och Emma har redan borjat med "leken" att vi bollar efterlangtade matratter emellan oss, haha.. Tacos ar det absolut mest eftertraktade! Daremot har vi absolut anpassat oss till afrikanernas matvanor, efter tva veckor kan jag nu utnamna mig sjalv till "en totalt anpassad volontar" da jag faktiskt tva ganger har atit upp detta JATTELASS med mat, nu snackar vi typ tva, tre normala portioner hemma! Men vi jobbar ju hart om dagarna, men smaatande har vi dock tagit upp, det blir en hel del mariekex, knackebrod och sa den pase gottgott vi oppnat for veckan (vi har raknat ut att det blri en pase i veckan tills vi aker hem, haha.. Just nu ar det djungelvral!)

Jag trivs verkligen jattebra har nu, och samtidigt langtar jag hem sa mycket. Man kan verkligen vilja vara pa tva stallen exakt samtidigt har jag insett. Hemma finns Patrik, familjen, vannerna, stallet, ett bekvamt liv, det normala helt enkelt... Har finns kanske inte aventyr och spanning, men en helt oslagbar kansla av att tiden inte existerar och det finns aldrig nagra masten. Vi sitter ute pa kvallarna efter jobbet och jag kan bara sitta och njuta av den svala varmen, titta pa blixtrarna langt borta i fjarran, lyssna pa ropen, tupparna, musiken och bara kanna att livet ar sa javla bra! Jag kanner redan nu att jag kommer langta tillbaka sa sjukt mycket nar vi kommer hem, men sa ar det ju, man blir kanske aldrig helt nojd... Idag har vi firat var andra vecka i Mamong med malariatabletten, vi kommer fortfarande ihag... Dagarna gar langsamt, men tiden gar anda sa fort. For sakta just nu, men den kommer ha gatt for fort i slutet av december, det vet jag. Imorn aker vi till Kumasi och ska betala in oss pa ett hotell och sola och bada, det ska bli lovely!

Adressen hit ar till SYTOs kontor i Kumasi, vi aker dit och kollar posten ibland men inte sa ofta, sa om nagon skickar nagot kan det droja innan ni far svar, haha.. Det efterfragade adressen ar iaf: SYTO, SSNIT BUILDING, HARPER ROAD P.O. Box KS813, ADUM, Kumasi. (och Ghana kanske..?)

Amanda och Towe, AAA fan vad kul, ni gor sa himla ratt!! Vi ses i februari ja, och har tusen upplevelser att dela! Elin jag saaaaaknar dig lillan! Jag hoppas du tar hand om dig ordentligt och ar i stallet lite, jag ska ta med dig till Ghana nagon gang och visa dig allt det underbara! JULIA jag tanker pa dig varje dag och din avskedsteckning hanger i varat rum pa tvattlinan, jag ser framemot att fa alla valkomstteckningar som ar omtalade har i bloggen! Mamma, trana ordentligt pa friskis pa mig med och glom aldrig att slacka och tanda pa mitt rum, snart ar jag dar igen, sakna mig inte fooor mycket, men garna lite! Far, heja pa Leksand fran mig med och jag lovar att hjalpa dig med sommardacken i var, jag njuter lite at dig med har i varmen! Lovisa jag skrattade mig igenom din kommentar, vad skont att hora, jag saknar dig, men snart galopperar vi basta strackan mot Kenneth igen! Pussa Bamboo och halsa Lesley, och alla stallisar! I will be back!

Livet ar underbart, jag och Emma har fortfarande saker att babbla i munnen om, jag langtar efter duschen, duntacket, kranvatten, jag langtar hem sa himla mycket, men jag alskar nog livet har lite mer just nu. Nasta vecka blir det november och da har en manad redan gatt..

PUSS PA ER ALLA DAR HEMMA!

Hej Sverige!

Det ar en hojdopunkt att komma in pa bloggen och lasa era kommentarer, fortsatt med det och beratta vad som hander hemma!

Har i Ghana gar det upp och ner. Igar lamnade vi Accra 4 pa morgonen, och efter 6 timmars bussresa kom vi fram till Kumasi som ar var narmsta stora stad. Vi blev lite guidade runt och fick det det viktigaste. Sen var det en nervos vantan pa att vardfamiljen skulle hamta oss. Det var en av det aldre systrarna, Yvonne som kom, och berattade att det var en begravning i huset, sa huset skulle vara fullt hela helgen. Hon var verkligen jatteosocial och sa ingenting. Vi fick hoppa in i en taxi och blev avslappta mitt i varldens liv och stahej pa en marknad, och nar jag stod dar med all packning var det en stor angestkansla som kom over mig. Vad fan gor jag har? Jag ville bara vara hemma i tryggheten, vara hos Patrik och krama familjen. Bita ihop, och sa hoppade vi in i en TroTro for att aka den en timmes langa resan till Mampong. Tararna var nara hela resan.. Landskapet blev berg och dalar och det var verkligen vackert hur som helst! Det var nog jobbigt att man inte blev sa valkomnad som man hade tankt sig och allt kandes liksom fel.. Vi blev avslappta pa den roda afrikanska jorden mitt ute i en av alla dom har miljontals fattiga afrikanska byarna och man kande verkligen NU AR VI I DET RIKTIGA AFRIKA! Barn kom springandes fran alla hall och manniskor stod vid sina hus och iaktog oss. Vi rullade vara i-landsvaskor genom sma faror av vatten och over den skumpiga marken genom byn, och sa var vi framme. Huset ar verkligen mysigt!Det ar stort och vitt och ar valdigt oppet och fint. Massa slakt, ingen aning om vilka, man glommer allas namn och det ar omojligt att halla isar alla. Vi fick komma til varat rum, men vi ska flytta till ett annat nar begravningen ar over. Det sag jattefint ut, stort med dubbelsang och eget badrum! Alla barn slet i oss och ropade efter ballonger sa det var bara att borja dela ut! Dom ar sa sota och goa men nar allt var sa jobbigt innan kandes det sa himla overvaldigande. Sen ringde fadern mitt i alltihopa och jag fick prata med alla i familjen, underbart att hora av dom lite, aven om det var nara tararna efterat. Man far helt enkelt bita ihop och tanka att nu ar det har var livs resa i tre manader, allt dar hemma finns ju kvar och nu ska jag bara forsoka njuta.

Efter lite middag gick vi pa en rundtur med an slakting i familjen, det var kolsvart ute och jag var dodstrott sa det var ingen hojdare men ganska kul anda! Sen var det en process innan laggdags, att kissa pa en kolsvart toalett som det inte gick att spola i och tvatta oss i bakterie(?)vatten, haha.. Vi ar egentligen valdigt lyckligt lottade men det kommer nog ta ett tag att vanja sig vid det har livet!

Jag och Emma krop ner tatt ihop och vaknade klockan 4 imorse av var van tuppen en meter fran varat fonster, nagot som nog kan vara lite svarare att vanja sig vid, haha... Det har varit sjukt varmt trots att vi har en flakt och inte har vi kunnat tagit nagot som liknar en dusch. Nar vi gick upp klockan 7 kandes allt mycket battre an igar. Vi kladde och forsokte tvatta oss bast vi kunde och sen blev det lite te och kritvitt brod till frukost. Efter det tog en av systrarna med oss till barnhemmet, och da kandejag verkligen att JA jag har gjort ratt som akte hit! Sa mycket sma, underbara, vackra, nyfikna, karlekstorstande barn OVERALLT! Bebisar i sangar, smattingar runt benen som bara stracker upp armarna och vill bli barda. Vi fick traffa lite kollegor och dom verkar jattetrevliga. Pa mandag borjar vi klockan sju!

Vi fick foresten traffa var Mama en snabbis igar och fick en stor kram, hoppas fa lite mer av hennes karlek snart, haha, jag behover den! Nu blir det begravning, tror vi!? Jag saknar er darhemma sa sjukt mycket, men ska forsoka njuta sa mycket det gar!

Internet har ar segt men hoppas kunna anvanda det hyffsat ofta. Ta hand om er darhemma sa hors vi!

Haaaj igen Sverige!

Igar efter att ha skrivit blogg sa hade vi nog tankt oss en lugn och tidig kvall men det blev precis tvartom.. Nagra av volontarerna skulle aka ner pa beachen och ga pa "Reagge Night" och till slut bestamde vi oss nastan allihopa att hanga pa. Vi borjade med att tranga ihop oss 25 stycken i en minibuss, och da snackar jag om en minibuss med plats for 10 personer. Vi satt ovanpa varandra allihopa mitt ute i den GALNA Ghana-trafiken (tydligen ar Ghana det tredje landet i varlden nar det galler trafikolyckor och dodsfall..). Vi kom iaf fram oskadda och festen borjade, hehe. Det borjade bra ute pa stranden men efter varldens skyfall var vi tvugna att flytta in under tak och narmare the party people.. Jag skojar inte nar jag sager att lukten av hasch- och marijuanarok lag tjock i luften, jag madde illa av att andas och halften av mannen sag ut som Bob Marley dar inne. Det var kanske 95 procent man, manga hoga som hus och saa creepy och jag skulle nog beskriva det som obehagligt. Trots det kande man sig trygg da vi var cirka 20 stycken vita volontarer, men hade jag varit dar med bara nagra stycken hade jag varit skrackslagen. Vi hade kul anda och shakade loss ordentligt till reagge-rytmerna. Det var anda valdigt intessant att ha sett, detta ar ju ocksa verkligen en del av Ghana.. Men jag var glad att komma hem i tryggt forvar till hotellet! Oroa er inte for mycket dar hemma, detta kommer inte bli nagon vana, haha..

Idag har vi lart oss laga nagra afrikanska ratter pa formiddagen, det blev valdigt gott men jag holl mig till att vara diskare, min plats i koket ar ju inte direkt sjalvklar som dom flesta dar hemma vet.. Maten har nere ar forovrigt SJUKT god sa det ar bara att hoppas att familjen serverar lika god mat som vi vant oss vid. Efter det tog jag och Emma tag i varat STORA problem harnere: Telefonen. Bada vara egna visade ju sig sjalvklart vara lasta och funkar inte ens att satta pa med det svenska sim-kortet?! Sa en telefon, tva sim-kort och ett betalkort senare kan vi nu, tadaaa... ringa OCH ta emot samtal! Sms verkar daremot overskattat, vi kan inte ta emot sa det ar ingen ide' ni skickar nagra, haha.. Tydligen gar vissa av vara sms fram, men vissa inte, helkonstigt... Vi borjar forsoka vanja oss med tanken pa att leva utan sms och klara oss pa telefonsamtal, mail och blogg efter ett besok pa Vodafone Office dar vi blev ganska avsnasta, och efter det ger vi upp!

Efter det var jag och Emma lite left alone sa vi bestamde oss for lite aventyr pa egen hand. Vi tog modigt nog en TroTro for forsta gangen. Man staller sig bara vid vagkanten och vantar tills en minibuss som ska at ratt hall stannar, saaa soft! Det blev en tur ner till stranden och havet igen, mycket lugnare och harligare denna gang. Badat i vagorna och spelat fotboll med alla helskona ghananier. Jag har dessutom haft den stora lyckan att jag fatt RIDA! Utan hjalm och i bikini kunde jag inte motsta en liten svang med ledare vid vattenbrynet, helt underbart! Sen var vi smarta nog att bestalla in mat en timme innan solen gar ner och Ghana ar val inte direkt kant for att vara varldens snabbaste land nar det galler service och mat, sa det blev liiite panik dar ett tag fran min oroliga sida, men trots morkret lyckades vi fa en taxi. Nasta problem var ju dock att vi inte visste var vi bodde. Ingen aning vad omradet heter, hej tva notter! Till slut kom vi iaf pa vad kopcentrumet flera kilometer fran hostelet hette och darifran kunde vi under skratt (emma) och grat (sofia) antligen guida oss hem. Tur man har starka nerver alltsa.. Kommer nog komma harifran utan oro for nagot, haha..

Nu blir det dusch och sen lite sista mys utomhus med dom andra svenska tjejerna vi ska saga hejda till imorn, lite sorgligt for har verkligen lart kanna jattegoa manniskor. Imorn gar bussen 4.00 pa morgonen, mot Kumasi, Mampong och varat nya liv, LYCKA!
Jag alskar Afrika, jag alskar Ghana, jag tanker pa er darhemma men det har ska nog bli himla bra!
Puss pa er!

Aaah kan ju borja med att saga att alla underbara kommentarer gor mig tarogd sarskilt nar det handlar om lill-Julle.. Ni som ar laskunniga i familjen MASTE ge henne varldens storsta kram fran mig och saga att jag tanker pa den lilla skitungen.. Man blir sa glad att hora hemifran och det gor mig nog inte ledsen eller homesick utan allt kanns bara battre tror jag!

Har i Afrika gar dagarna valdigt fort. Vi somnar aldrig efter klockan 22 men anda ar man heeelt slut pa mornarna, varmen och allt som hander runt omkring tar kol pa oss! Igar var det lite mer information fran SYTO om varan volontartid och resten av dagen akte vi runt i bussen och besokte en massa platser, bl.a. en stor marknad, museum och sa sag vi en massa "kanda" platser i Accra. Inte sa jattekul faktiskt, jag kanner lite sa att "Hm det har har jag redan sett.." men jag tror att nar vi val kommer ut ur Accra och far se vart vi faktiskt ska BO och LEVA i tre manader sa kommer nog allt kannas nytt och spannande igen! Pa kvallen satt vi ute i flera timmar och bara njooot av varmen och stamningen, det ar sa perfekt varmt pa kvallarna, pa dagarna ar det SJUUKT varmt! Sa himla mysiga tjejer vi har traffat, och jag ar sa glad att jag har min Emma! 

Idag har vi haft en spraklektion i TWI, hehe... Det dar spraket kommer nog inte vara det jag har med mig harifran om man sager sa. Mitt pa dagen gick vi en runda i centrala Accra men jag kannar bara att jag ar sa himla trott pa nar folk kommer fram och drar i en och ar "trevlig" men egentligen bara vill salja massa saker, dom accepterar verkligen inte ett nej och AAH blir galen... Hoppas veeerkligen att det ar lite lugnare i Mampong och att folk ar lite mer akta, haha. Men anda, det ar saklart valdigt kul ocksa att folk ar sa oppna o nyfikna men ibland kan det bli for mycket... Pa eftermiddagen har vi dansat och skakat vara hofter the african way och aven lart oss att trumma. Det ar verkligen kul grejer att lara sig men jag langtar efter att fa gora det vi ar har for, att fa se barnhemmet och borja gora lite nytta. Daremot blir det nog lite tomt och ensamt nu nar man ar sa van vid att ha alla runt omkring sig. Tur att jag har Emma iaf!

Har inte hunnit sakna er saaa mycket an men ni finns i mina tankar!
Kanske varat mobilnummer sprider sig, isf ar ni SA valkomna att skicka sms aven om jag inte svarar sa ar det lite kul o fa lite livstecken ibland.
Puss pa er alla!

Hej alla dar hemma!!

Jag hoppas att mina mail har kommit fram till familjen o till Patrik, jag antar att ni varit lite oroliga men vi har inte kunnat fa igang vara telefoner alls, men nu har vi iaf hittat internet!
Dagarna i Stockholm hos Emmas syster Maja var jattemysiga och gick fort, men det var skont att antligen komma ivag pa riktigt pa sondagsmorgonen. Vi var uppe vid halv sex, och allt flot pa bra och vi kom i god tid till Arlanda. Bada flygningarna gick bra utan missoden, men lite panik uppstod val har och dar men jag maste saga att vi klarar oss riktigt bra jag och Emma!
Redan pa planet ner fick vi var forsta afrikanska van, en jattego ghanansk kvinna som bodde i Tyskland. Hon var raddningen for varan haltande engelska nar massa papper helt plotsligt skulle fyllas i pa planet. Det var aven hon som forhandlade fram att vi tre fick ga fore hela pass-kon och ga in pa "Diplomatingangen", flyt! Haha. Allt ar forhandlingsbart i detta land!

Det var 24 grader varmt och akta Afrika-fuktighet i luften nar vi klev av planet och jag alskar det! Vi hittade pa ett gang svenska volontarer direkt och vi blev upphamtade av tva killar fran SYTO. Det ar sa otroligt likt Uganda har, ljuden, lukterna, manniskorna, trafiken, ALLT! Pa hotellet bor alla 24 volontarer, fran Sverige, Tyskland, Norge, Australien o massa fler lander, och alla ar jattetrevliga o oppna vilket ar skont! Vi bor tillsammans med typ 10 andra tjejer och det funkar, vi har dusch o toalett och det ska nog ga bra att bo sa dom har natterna. Vi fick ingen middag igar vilket var en miss, sa den forsta maltidsersattningen ar redan slukad. Jag sov jattebra i natt men dock vaknade jag av ISKYLA och fick dra pa stora tacket, haha, inget man hade vantat sig men nu vet vi.

Vi vaknade ganska tidigt och idag har vi traffat o halsat pa alla volontarer tror jag. Efter en frukost pa hotellet akte vi ut till SYTOs byggnader och fick traffa var Big Black Mama. Hon ar underbar och jag tror absolut vi ar i goda hander! Vi fick en jattebra genomgang av allt om halsa och kulturkrockar, aven om vi nog har lite forsprang i och med att vi varit i Uganda. Efter det var det BEACHEN som gallde. Vi har flytit omkring i ljumna, underbara vagor, havet ar sa varmt o skont. Hela eftermiddagen blev en massa slapp och hang, jag har inte brant mig tror jag, an iaf. Manniskorna ar sa himla underbara, dom kommer fram och skakar hand, fragor om Sverige, sa himla oppna och sociala! Man kanner sig sa valkommen!

Det ar barn och manniskor overallt, och det ar alltid liv. Barnen ar sa fruktansvart sota och nyfikna, och jag bara langtar tills vi far traffa "vara" barn pa barnhemmet. Det ar ett vackert land verkligen, och fattigdomen och alla manniskor gor nastan det annu vackrare, for all gladje och nyfikenhet gor mig sa lycklig!

Jag langtar hem lite grann, men mest ar det nog kanslan av att fa packa upp sina saker och borja kanna sig hemma ordenligt. Jag langtar tills pa fredag nar vi 04.00 pa morgonen ska aka till Kumasi och traffa var nya familj! Sa, i det stora hela ar allt jattebra, inget att klaga pa men jag saknar er alla!

Stora kramar fran ett hett och underbart Afrika!