Sofia i GHANA

Hej Sverige!

Det ar en hojdopunkt att komma in pa bloggen och lasa era kommentarer, fortsatt med det och beratta vad som hander hemma!

Har i Ghana gar det upp och ner. Igar lamnade vi Accra 4 pa morgonen, och efter 6 timmars bussresa kom vi fram till Kumasi som ar var narmsta stora stad. Vi blev lite guidade runt och fick det det viktigaste. Sen var det en nervos vantan pa att vardfamiljen skulle hamta oss. Det var en av det aldre systrarna, Yvonne som kom, och berattade att det var en begravning i huset, sa huset skulle vara fullt hela helgen. Hon var verkligen jatteosocial och sa ingenting. Vi fick hoppa in i en taxi och blev avslappta mitt i varldens liv och stahej pa en marknad, och nar jag stod dar med all packning var det en stor angestkansla som kom over mig. Vad fan gor jag har? Jag ville bara vara hemma i tryggheten, vara hos Patrik och krama familjen. Bita ihop, och sa hoppade vi in i en TroTro for att aka den en timmes langa resan till Mampong. Tararna var nara hela resan.. Landskapet blev berg och dalar och det var verkligen vackert hur som helst! Det var nog jobbigt att man inte blev sa valkomnad som man hade tankt sig och allt kandes liksom fel.. Vi blev avslappta pa den roda afrikanska jorden mitt ute i en av alla dom har miljontals fattiga afrikanska byarna och man kande verkligen NU AR VI I DET RIKTIGA AFRIKA! Barn kom springandes fran alla hall och manniskor stod vid sina hus och iaktog oss. Vi rullade vara i-landsvaskor genom sma faror av vatten och over den skumpiga marken genom byn, och sa var vi framme. Huset ar verkligen mysigt!Det ar stort och vitt och ar valdigt oppet och fint. Massa slakt, ingen aning om vilka, man glommer allas namn och det ar omojligt att halla isar alla. Vi fick komma til varat rum, men vi ska flytta till ett annat nar begravningen ar over. Det sag jattefint ut, stort med dubbelsang och eget badrum! Alla barn slet i oss och ropade efter ballonger sa det var bara att borja dela ut! Dom ar sa sota och goa men nar allt var sa jobbigt innan kandes det sa himla overvaldigande. Sen ringde fadern mitt i alltihopa och jag fick prata med alla i familjen, underbart att hora av dom lite, aven om det var nara tararna efterat. Man far helt enkelt bita ihop och tanka att nu ar det har var livs resa i tre manader, allt dar hemma finns ju kvar och nu ska jag bara forsoka njuta.

Efter lite middag gick vi pa en rundtur med an slakting i familjen, det var kolsvart ute och jag var dodstrott sa det var ingen hojdare men ganska kul anda! Sen var det en process innan laggdags, att kissa pa en kolsvart toalett som det inte gick att spola i och tvatta oss i bakterie(?)vatten, haha.. Vi ar egentligen valdigt lyckligt lottade men det kommer nog ta ett tag att vanja sig vid det har livet!

Jag och Emma krop ner tatt ihop och vaknade klockan 4 imorse av var van tuppen en meter fran varat fonster, nagot som nog kan vara lite svarare att vanja sig vid, haha... Det har varit sjukt varmt trots att vi har en flakt och inte har vi kunnat tagit nagot som liknar en dusch. Nar vi gick upp klockan 7 kandes allt mycket battre an igar. Vi kladde och forsokte tvatta oss bast vi kunde och sen blev det lite te och kritvitt brod till frukost. Efter det tog en av systrarna med oss till barnhemmet, och da kandejag verkligen att JA jag har gjort ratt som akte hit! Sa mycket sma, underbara, vackra, nyfikna, karlekstorstande barn OVERALLT! Bebisar i sangar, smattingar runt benen som bara stracker upp armarna och vill bli barda. Vi fick traffa lite kollegor och dom verkar jattetrevliga. Pa mandag borjar vi klockan sju!

Vi fick foresten traffa var Mama en snabbis igar och fick en stor kram, hoppas fa lite mer av hennes karlek snart, haha, jag behover den! Nu blir det begravning, tror vi!? Jag saknar er darhemma sa sjukt mycket, men ska forsoka njuta sa mycket det gar!

Internet har ar segt men hoppas kunna anvanda det hyffsat ofta. Ta hand om er darhemma sa hors vi!