Tre månader...
Ja, nu har vi varit hemma i mer än två månad, sjukt vad tiden går fort!
Tittar på bilderna om och om igen, och blir alldeles varm inombords.
Vilken resa vi har varit med om, både äventyret, inom oss själva, och med varandra.
Det börjar gå upp för en, att det är något man kommer bära med sig resten av sitt liv.
Det ÄR omöjligt att beskriva, i alla fall med ord, kanske bilderna kan säga mer.
Så, mina och Emmas tre fantastiska månader i Ghana, Mampong.
FAMILJEN
Vår älskade GHANA-FAMILY.
Inget var som vi trodde, det kunde alltid dyka upp nya okända familjemedlemmar, och det var allt annat än någon svensson mamma-pappa-barn familj...
Våran tjocka, ganska fula, men otroligt charmiga MAMA. Alltid med ett leende, en kram, och en tallrik mat till de hungriga.
Lillebropr Albert (BROTHA) och storasyster Yvonne (Åååbaja)
Och så UTBÖLINGEN (Daniel, Atta, Alex?). Han som ingen visste vem han var. Från byn, Elfenbenskusten? Förlorat sina föräldrar. Och han blev vår skyddsling. Underbara, alltid skrattande, älskade lillebror.
Det var många fler. Mr P, Yam-kvinnan, riktiga Yvonne, Angela, Rose... Men en sak insåg jag i Ghana. Och det är att det kanske inte är blodbanden som är det viktigaste. Utan dom som finns runt om en, skrattar, gör livet värt att leva. Det fanns ingen mamma eller pappa som här i Sverige. Det fanns bara människor som tog hand om varandra, grannar som utbölingar som syskon.
HUSET OCH RUNT OM
Vårat vackra, vackra hus, mitt ute i den röda, afrikanska byn. Med vattentanken mitt i, dit alla grannar kom, varje dag, där alla samlades.
Vårat snuskiga, trygga rum.
Våran vackra, älskade by.
Mampong Town.
Vägen till barnhemmet (första och enda dagen jag hade dom där shortsen.. eeh).
Och världens vackraste land, världens vackraste Afrika.
VÄNNER
ALLA - fina, roliga, dryga, söta, nyfikna och alltid, alltid där - GRANNBARN
Också vår "andra familj". Grannflickan Joyce, alltid leende, alltid full med massa upptåg och bus.
Grannpöjken "Ronaldo", lillgamla, dödscoola killen.
Seth, som myntade uttrycket Madame Elephant.
Och våra absoluta favoritkillar... Utbölingen, Ronaldo, Emanuel. Vår familj, våra lillebröder <3
Och alla mer eller mindre galna grabbar.
I ordningen Samuel, Skärmen (Bernard), Sjukhusragget, Lawrence. Och sist men inte minst... Collins!
Dom är underbara var och en på sitt sätt, och oförglömliga.
Men det finns en man som jag aldrig glömmer. Som kanske var den största delen av dena här resan. Som gjorde den här resan till vad den blev. Som är den bästa killkompis jag någonsin haft. Som känner mig bättre än dom flesta. Som har ett hjärta av guld. Som är pastor, radiopratare och har en affär. Som, ja, är den människa med störst hjärta, av alla dom jag någonsin träffat. Pastor Francis Oswald.
RESOR & ÄVENTYR
Vårat första äventyr med Pastorn. Vårat första afrikanska bröllop. Efter en galen trotro-färd med fulla, sjungande brandmän och en totalduschad brud, var upplevelsen total.
Vårat andra ghananska bröllop var i Kumasi, och ett bröllop-de-luxe!
Mitt i dessa tre månader då allt gick på högvarv, åkte vi på semester till paradiset!
Vi besökte Kintampo Waterfall där pastorn och Emma simmade glatt...
...och Mampongs liiite mindre waterfall...
...och en massa, massa apor i Boabeng-Fiema Monkey Sanctury.
Och den kanske mest fantastiska utflykten, bara någa kilometer från vårat hem. 400000 trappsteg och två liter svett senare fick vi se den vackraste utsikten jag sett i mitt 19-åriga liv. Obeskrivligt.
BARNHEMMET
Och så den kanske viktigaste biten. Det vi åkte till Afrika för. Och det som gör mest ont att tänka på. Det som gjorde ALLT värt det. Det som gör att jag skulle åka tillbaka imorgon om jag behövdes. Det finns alldeles för många bilder, men jag vill att var och en av våra fantastiska bebisar ska ha en liten plats här, och så många av dom andra underbara också...
Barnhemmets insida och utsida.
Våra dagliga sysslor. Mata, bada, byta blöjor, klä på, gå till daycare, gosa, leka, ge kärlek.
Dom flesta samlade och uppkläddainför den stora julfesten.
ABDUL. Mitt vackra, älskade, busiga charmtroll.
ABENA. Vår västerlänning. Vackraste, vackraste flickan.
DAVID. Som äntligen lärde sig gå, busiga, charmiga David.
ESAJA. Lilla, lilla skrutten. Man får en speciall relation till den minsta bebis man har sett, och inte minst hållit om.
GLORIA. Min fina, fina lilla trollunge. Med bus bus bus, skratt skratt skratt, kärlek kärlek kärlek.
IBRAHIM. Som inte alls gillade oss i början, men som tydde sig, litade på oss, sakta men säkert... En av dom man svek.
ISAAC. Vildaste, galnaste ungen i hela vida världen.
LILLA BLESSING, söta, svåraste flickan.
MOOSA, fantastiska Moosa. Med ett hjärta av guld, och kärlek som aldrig tog slut...
PRINCE. Obruni-Prince, som man var galen på, men som charmade hatten av oss alla.
SETH, min bebbe. Som blev stor. Som blev en människa.
SHERIFF, oemotståndliga, alldeles underbara lilla grabben.
STANLEY. Speciell, oförglömlig.
STORA BLESSING, en alldeles särskild, vacker tjej.
TETTE, allas älskling, världens bästa bebis.
VICTOR, som det gör ont att tänka på. Som är den lyckligaste människa jag träffat.
YAA-BABY, the one and only.
Och så alla andra obeskrivliga små människor. Det finns så mycket att säga, så mycket att berätta. Men jag antar att bilderna får säga det sjäva. Ni finns alltid i mitt hjärta, Bigi, Molo, Peter, Baso, Emanuela, Mariam, Rafiato, Yaa, Yayaba, Stor-Isaac, pusspojken, tvillingarna, Isiah, Daniel, Ali och alla andra...
Emma & SHeriff, Sofia & Moosa. En sista dag tillsammans.
Det finns så mycket att berätta, att visa, att säga, att låta världen se.
Det är svårt att förklara, omlöjligt att beskriva.
Men det här är en liten, liten del.
Av en stor resa.
Tittar på bilderna om och om igen, och blir alldeles varm inombords.
Vilken resa vi har varit med om, både äventyret, inom oss själva, och med varandra.
Det börjar gå upp för en, att det är något man kommer bära med sig resten av sitt liv.
Det ÄR omöjligt att beskriva, i alla fall med ord, kanske bilderna kan säga mer.
Så, mina och Emmas tre fantastiska månader i Ghana, Mampong.
FAMILJEN
Vår älskade GHANA-FAMILY.
Inget var som vi trodde, det kunde alltid dyka upp nya okända familjemedlemmar, och det var allt annat än någon svensson mamma-pappa-barn familj...
Våran tjocka, ganska fula, men otroligt charmiga MAMA. Alltid med ett leende, en kram, och en tallrik mat till de hungriga.
Lillebropr Albert (BROTHA) och storasyster Yvonne (Åååbaja)
Och så UTBÖLINGEN (Daniel, Atta, Alex?). Han som ingen visste vem han var. Från byn, Elfenbenskusten? Förlorat sina föräldrar. Och han blev vår skyddsling. Underbara, alltid skrattande, älskade lillebror.
Det var många fler. Mr P, Yam-kvinnan, riktiga Yvonne, Angela, Rose... Men en sak insåg jag i Ghana. Och det är att det kanske inte är blodbanden som är det viktigaste. Utan dom som finns runt om en, skrattar, gör livet värt att leva. Det fanns ingen mamma eller pappa som här i Sverige. Det fanns bara människor som tog hand om varandra, grannar som utbölingar som syskon.
HUSET OCH RUNT OM
Vårat vackra, vackra hus, mitt ute i den röda, afrikanska byn. Med vattentanken mitt i, dit alla grannar kom, varje dag, där alla samlades.
Vårat snuskiga, trygga rum.
Våran vackra, älskade by.
Mampong Town.
Vägen till barnhemmet (första och enda dagen jag hade dom där shortsen.. eeh).
Och världens vackraste land, världens vackraste Afrika.
VÄNNER
ALLA - fina, roliga, dryga, söta, nyfikna och alltid, alltid där - GRANNBARN
Också vår "andra familj". Grannflickan Joyce, alltid leende, alltid full med massa upptåg och bus.
Grannpöjken "Ronaldo", lillgamla, dödscoola killen.
Seth, som myntade uttrycket Madame Elephant.
Och våra absoluta favoritkillar... Utbölingen, Ronaldo, Emanuel. Vår familj, våra lillebröder <3
Och alla mer eller mindre galna grabbar.
I ordningen Samuel, Skärmen (Bernard), Sjukhusragget, Lawrence. Och sist men inte minst... Collins!
Dom är underbara var och en på sitt sätt, och oförglömliga.
Men det finns en man som jag aldrig glömmer. Som kanske var den största delen av dena här resan. Som gjorde den här resan till vad den blev. Som är den bästa killkompis jag någonsin haft. Som känner mig bättre än dom flesta. Som har ett hjärta av guld. Som är pastor, radiopratare och har en affär. Som, ja, är den människa med störst hjärta, av alla dom jag någonsin träffat. Pastor Francis Oswald.
RESOR & ÄVENTYR
Vårat första äventyr med Pastorn. Vårat första afrikanska bröllop. Efter en galen trotro-färd med fulla, sjungande brandmän och en totalduschad brud, var upplevelsen total.
Vårat andra ghananska bröllop var i Kumasi, och ett bröllop-de-luxe!
Mitt i dessa tre månader då allt gick på högvarv, åkte vi på semester till paradiset!
Vi besökte Kintampo Waterfall där pastorn och Emma simmade glatt...
...och Mampongs liiite mindre waterfall...
...och en massa, massa apor i Boabeng-Fiema Monkey Sanctury.
Och den kanske mest fantastiska utflykten, bara någa kilometer från vårat hem. 400000 trappsteg och två liter svett senare fick vi se den vackraste utsikten jag sett i mitt 19-åriga liv. Obeskrivligt.
BARNHEMMET
Och så den kanske viktigaste biten. Det vi åkte till Afrika för. Och det som gör mest ont att tänka på. Det som gjorde ALLT värt det. Det som gör att jag skulle åka tillbaka imorgon om jag behövdes. Det finns alldeles för många bilder, men jag vill att var och en av våra fantastiska bebisar ska ha en liten plats här, och så många av dom andra underbara också...
Barnhemmets insida och utsida.
Våra dagliga sysslor. Mata, bada, byta blöjor, klä på, gå till daycare, gosa, leka, ge kärlek.
Dom flesta samlade och uppkläddainför den stora julfesten.
ABDUL. Mitt vackra, älskade, busiga charmtroll.
ABENA. Vår västerlänning. Vackraste, vackraste flickan.
DAVID. Som äntligen lärde sig gå, busiga, charmiga David.
ESAJA. Lilla, lilla skrutten. Man får en speciall relation till den minsta bebis man har sett, och inte minst hållit om.
GLORIA. Min fina, fina lilla trollunge. Med bus bus bus, skratt skratt skratt, kärlek kärlek kärlek.
IBRAHIM. Som inte alls gillade oss i början, men som tydde sig, litade på oss, sakta men säkert... En av dom man svek.
ISAAC. Vildaste, galnaste ungen i hela vida världen.
LILLA BLESSING, söta, svåraste flickan.
MOOSA, fantastiska Moosa. Med ett hjärta av guld, och kärlek som aldrig tog slut...
PRINCE. Obruni-Prince, som man var galen på, men som charmade hatten av oss alla.
SETH, min bebbe. Som blev stor. Som blev en människa.
SHERIFF, oemotståndliga, alldeles underbara lilla grabben.
STANLEY. Speciell, oförglömlig.
STORA BLESSING, en alldeles särskild, vacker tjej.
TETTE, allas älskling, världens bästa bebis.
VICTOR, som det gör ont att tänka på. Som är den lyckligaste människa jag träffat.
YAA-BABY, the one and only.
Och så alla andra obeskrivliga små människor. Det finns så mycket att säga, så mycket att berätta. Men jag antar att bilderna får säga det sjäva. Ni finns alltid i mitt hjärta, Bigi, Molo, Peter, Baso, Emanuela, Mariam, Rafiato, Yaa, Yayaba, Stor-Isaac, pusspojken, tvillingarna, Isiah, Daniel, Ali och alla andra...
Emma & SHeriff, Sofia & Moosa. En sista dag tillsammans.
Det finns så mycket att berätta, att visa, att säga, att låta världen se.
Det är svårt att förklara, omlöjligt att beskriva.
Men det här är en liten, liten del.
Av en stor resa.
