Sofia i GHANA

Hej allesammans igen!

Ja nu var det lange sen kanner jag, men jag och Emma ar ju sana trogna bloggskrivare sa vi gor lite sma anteckningar om vad vi ska komma ihag att skriva... Ja efter forra blogginlagget hade vi ju forst och framst en ganska rolig "resa" hem. Vi borjar traska vagen hemat Mampong (som nog ar nagon mil iaf) och solen borjar sakta ga ner. Tro-tro efter tro-tro susar forbi oss, fullpackade och inte en enda stannar. Vi traskar vidare, fortfarande med gott mod, men cirka 20 fullpackade tro-tros senare och efter att ha hunnit vandra en ganska lang bit langst vagen borjar vi sakta bli panikslagna. Morkret kommer, och inte en enda tro-tro finns att fa! Solen ar nere inom en halvtimme men vagen till Mampong skulle sakert ta tva timmar att ga, plus att vagarna har i Ghana inte direkt ar forsedda med trottoarer och alla kor som galningar... Vi tar till nasta alternativ, det dyra, att forsoka vinka in en taxi, men nejda, varenda en fortsatter susa forbi och vi narmar oss den ensliga skogen vid bergen. TILL SLUT stannar en i alla fall, men vi hann bli ratt radda dar, aven om vi som vanligt mest skrattade. Vi ar faktiskt tva ratt tuffa nittonaringar (en artonaring faktiskt an sa lange..), som klarar (?) oss helt sjalva i Afrika! Val hemma vantade Collins, en slakting till familjen som halsade pa for en begravning i Mampong. Han hade bjudit in alla sina kollegor pa en middag med oss, vilket blev en ganska stel tillstallning. Jag och Emma snackade svenska, dom snackade troligtvis Twi, och hade Collins forvantat sig att vi skulle vara kvallens underhallning blev han nog besviken...

Eftersom vi hade en sondag helt utan planer framfor oss sa bjod vi in oss sjalva till Pastorns kyrka, och for att se hur en gudstjanst gick till dar. Vi fick smajogga hela vagen dit (eftersom att bade jag och Emma faktiskt har en sak gemensamt med afrikanerna, tidsoptimismen) och val dar vantade en kyrka med... tre pers i. Ja, det hela var en engelsksprakig gudstjanst, nagra timmar snenare borjade den pa Twi visade det sig sen nar kyrkan fylldes med folk.. Ja, det var ocksa ganska pinsamt, jag och Emma fick ga fram infor den 5 personer stora publiken och presentera oss, sen var det bara att hanga med i sanger och boner, och sen holl Pastorn en predikan, som faktiskt var ganska rolig att lyssna pa. Vi blev sen inbjudna till "bibelstudier", dom satte sig en grupp i en ring med stolar och satt verkligen och diskuterade igenom en massa med bibeln, dom ar sa enormt troende och sa overtygade, och ibland kan jag kanna att jag nastan blir avundsjuk pa den gemenskapen som finns i kyrkan har, det ar sa naturligt att hela familjen klar upp sig och gar till kyrkan, och traffas och umgas med alla vanner och bekanta. Resten av sondagen var valdigt langsam, vi tvattade och spelade spel, men till slut kom Pastorn och det blev saklart yatzi-spel. Sen fick jag ett ganska jobbigt och kanslosamt telefonsamtal vilket resulterade i massa tarar (igen och igen..), och det ar ju faktiskt ganska naturligt kan jag tycka men jag lyckades chocka en viss Collins nar jag alldeles rodogd klev ur genom dorren for att ropa pa Emma, och hela familjen var plotsligt engagerad... Pastorn var arg och upprord pa dom orsakade tararna, Collins trodde att jag hade nagot slags sammanbrott, Emma forsoker krama mig och jag slar om totalt och det enda som kommer ur mig ar ett hysteriskt skratt, sadar sa tararna sprutar och hela magen viker sig och ja... Det roliga var att nar jag kom ut fran rummet tarogd tittar Collins bara pa mig och sager "can I have your adress?" och jag visste inte om jag skulle skratta eller grata och allt blev kaos. Efter lite andhamtning sa vill Collins "prata" med mig. Han satter mgi bredvid honom i soffan och sen kommer en lang utfragning om mitt forhallande och sen ett samtal om att han INTE vill att jag grater mer, eftersom att det gjorde honom sa upprord. Ja, det var sjukt komiskt alltihopa trots omstandigheterna och jag kunde faktiskt inte annat an skratta at allt... Collins hade hur som helst bett Obaja laga "en riktigt god middag" sa vi fick spagetti och vin, vilket i sin tur ledde till lite roligare handelser bakom min och Collins rygg senare och efter att ha vinkat Collins hejda vid hans buss till Accra var denna kaosdag over.

Pa mandagen var vi pa barnhemmet, forsokte tvatta men det kom inget vatten i pipen, barnhemmet igen. Det har foresten kommit en ny volontar, en tjej fran Holland som ar lika gammal som oss, och hon verkar jatteschysst. Det kommer en till hollandare idag, sa det ska bli spannande. Faktiskt kul att traffa lite nytt folk, hemskt men sant, men som ar lite mer som oss, nagon med samma upplevelser och samma bakgrund. Pa kvallen at vi en stor middag med ris och fisk (och till saken hor att vi till lunch atit var storsta portion NAGONSIN med fried jam och stuvning), och sen traskade vi hem till Samuel i morkret for att hamta Emmas solbrillor. Ja, det var en ganska komisk vandring, ursakta kansliga lasare for detaljer men, jag kan ju saga som sa, att jag var i STORT behov av en toalett efter halva vagen, vi hade inga pengar till en taxi eller nagonting, men hur som helst sa tog jag mig pa nagot satt hem till Samuel (och som ni kanske kommer ihag ar ett toabesok hos honom inget man vill vara med om, sarskilt inte i morkret), och alternativet var verkligen att satta mig langst vagen. Hemma hos Samuel pratar vi lite, och helt plotsligt (jag var PROPPMATT) kommer tre tallrikar med spagetti in. Och som vanligt "you HAVE to finish this", panik! Vi fick peta i oss snabbt som sjutton, sen bjuder gentlemannen pa en TAXI hem, hallelujah! Ja, kvallen var raddad, men jag och Emma har verkligen aldrig varit sa matta forr.

Tisdagen agnades forutom till jobb mestadels till att packa och handla matsack infor semestern, och tidigt pa onsdgasmorgonen gav vi oss antligen ivag! Tro-tro till Kumasi dar PAKET fran mamma och familjen vantade, underbart! Tre godispasar, bocker och en jattefin teckning av alskade julle! Darifran en femtimmars tro-tro fran Kumasi ner till KUSTEN. Darifran mer tro-tro och slutligen en taxi. Jag och Emma skakade ensamma ivag ratt ut i ingenstans, genom mindre och mindre fiskebyar, och kom slutligen fram till Green Turtle Lodge, paradiset! Sa tyst, lungt och vackert. En helt underbar sandstrand, palmer, HAVET, ja helt underbart ar den ratta beskrivningen! Vi fick en jattemysig liten bungalow, och at en underbar middag. Natten gick finfint, forutom lite kissning i graset eftersom att jag och Emma skramde livet ur oss sjalva med kackelackor i toan (som var mer ett dass, men faktiskt frascht!) och pa morgonen DUSCHADE VI I RINNANDE VATTEN! Sa sjukt javla underbart rent ut sagt, vi blev rena och vi LUKTADE GOTT! En underbar heldag pa stranden, och sen bytte vi hotell till Safari Beach nagon kilometer bort, och det var annu mysigare om mojligt. Forsta natten en annu finare bungalow, och de tva sista natterna i ett alldeles eget litet fint hus med egen dusch och toalett, och typ 50 meter fran havet med egen strand. Sa JA vi har njutit ihjal oss denna helg, tillbringat dagarna med bockerna i solstolarna, atit jattegott (sista kvallen BIFF, tuggmotstand, har atit kott kanske tre ganger har), suttit och tittat pa solnedgangen 30 meter fran havet, spelat yatzi, sovit i rena lakan, och sa PRATAT. Det at sjukt att munnarna gar I ETT har, det ar stort att man efter att ha tillbringat tva manader med en person 24 timmar om dygnet tyckte det var skont att antligen kunna sitta i lugn och ro och prata, haha. Alskade Emma, jag tror aldrig att jag har kannt nagon sahar bra, eller att nagon har kannt mig sahar bra. Och allt ska kommenteras, diskuteras, haha.. Forresten, om ni har forsokt ringa, sa hade vi knappt tackning alls dar nere, darfor vi inte svarat!

Ja, det har som sagt varit helt underbara och valbehovliga dagar, men det var lika underbart att fa komma hem igen. En laaang hemvag (men fasen vad bra vi ar pa att klara oss med ALLT har i Afrika, kopa matsack genom fonstrena, forhandla priser, lyckas hamna ratt) men det var sa skont att komma till Kumasi dar man hittar, och sa slutligen varat Mampong. Vi valkomnades med en kram av Utbolingen och Mama, resten av familjen nickade val lite slott till oss, och saklart fick vi egg&bread, borta bra men hemma bast, eller? Men faktiskt... Man inser ju nu att dettol-bath, stopp i avloppet, moggelhandduken i badkaret, reselakanet, pasvatten faktiskt ar en naturlig del av vara liv nu, precis som skrapa rutorna och ta pa sig mossa hemma ar, vare sig man gillar det eller inte, sa ar det liksom en del av livet. Fyra veckor kvar i Mampong kanns otroligt kort just nu, och jag vet att mer an en tar kommer fallas nar vi kramar om dom vanner vi har fatt har, packar ut sakerna ur VARAT hem, och aker sista gangen den helt fantastiska vagen genom varldens vackraste berg och varldens vackraste land.

Imorse blev det ett piggt uppvaknande med kritvita limpan och marmeladen, sen traskade vi till det andra projektet som mer och mer framstar som ett skamt nar det idag inte ens dok upp nagon... Daremot traffade vi Jesus ikladd fleecetroja, han ar battre pa fotboll an Zlatan Ibrahimovich och head of the state har i Ghana, han foljde oss till jobbet och skrev ner hela kristendomens historia genom att rita upp massa lander for oss. Vi blev ocksa inbjudna pa en bar, hm, intressant, och sen foljde Jesus med oss hem och vagdrade ga hem, jag tror han var hog eller nagot. Han skrev sin adress, ungefar "Jesus Christ, Kumasi, Ghana", ja har moter man alltid spannande manniskor nar man minst anar det!

Lite kort svar pa era fragor, Kerstin, Utbolingen heter egentligen Daniel, han kommer fran ett fransktalande land och hanas bada foraldrar har dott ,sa han blev skickad till Mama so mar en avlagsen slakting och alla har hatar honom utom oss. Mamma, nej vi har inga skotbord, man tar av blojan i sangen, tvattar stjarten i en balja med lite tval och sen satter man pa blojan (plasten och lakanet) i sangen eller pa en madrass pa golvet...

Hinner inte skriva mer, saknar er alla men livet har nere leker! Nu ska vi ANTLIGEN fa traffa vara alskade barn igen, har SAAAAAKNAT DOM!! Julia jag saknar dig ocksa, BAMSEKRAM, klart jag kommer och tittar pa skridskor!!

KRAM!

Hej pa er alla underbar dar hemma igen!

Maste ju aterigen saga att era kommentarer varmer sa mycket sa ni kan inte forsta, blir lika lycklig och uppdaterad varje gang, sa keep it up!

Ja den har veckan har varit en lang vecka kanns det som... Inte jattemycket har hant, och tiden har gatt ganska sakta. En liten svacka, men det ar ju tur att man har varldens basta Emma vid sin sida, som kan hantera allt fran tarar pa vag till jobbet till att alltid fa mig att skratta och sjunga.

I lordags blev det da poolen, dock forstorde en massa moln vara planer pa att battra pa brannan, men den dar hamburgaren med strips vi far dar ar vart ALLT! Forresten har varat matprat natt nya hojder. Igar hade vi sa trakigt pa lunchrasten att vi faktiskt gjorde varsin lista pa ALLT vi ska ata forsta veckan, och tro mig det kommer ta manader att jobba oss igenom alla matratter och allt smask... Pa kvallen, ja gott folk, da gjorde vi en MENY (med allt fran fordrink till varmratt till snacks) till var forsta helgkvall hemma, och vi far se, men ar den ratta kanslan dar slutar det nog pa Lucky! Efter poolen tog vi oss iaf hemat igen framat kvallningen, vi har foressten blivit afrikaner nar det galler att aka taxi ocksa, vi lamnar fram det vi har lust att betala och ibland far vi till och med vaxel. Inget mer "how much?" for oss inte.

Sa sondagen steg vi upp tidigt och tog varat vanliga traningspass med Samuel. Joggade och spelade fotboll, aven fast jag mest var uttrakad askadare. Efter det tog jag och Emma tag i var vaxande tvatthog och gjorde en riktig stortvatt. Efter lunch gick vi hem till Samuel och hangde, det var ganska trist, han ar inte sa social men jag och Emma roade oss med att spela Hej Knackt och lyssna pa musik, bast att passa pa nar det bjuds! Sen blev vi bjudna pa var storsta tallrik mat hittills, vi var tre som skulle dela pa som Emma tror, en portion for 10. Det var en salig blandning av ris, spagetti, agg, fisk och stuvning. Ja herregud, har aldrig i mitt liv varit sa matt, eftersom att Samuel envisades "you have to finish" och det ar valdigt oartigt att lamna mat.. Efter en promenad hem och ett efterlangtat samtal fran mamma somnade vi med STORA magar kan jag saga.

I mandags var vi pa varat andra projekt som vi inte har en aning om vad det gar ut pa egentligen, men vi anvander vara hjarnor och sitter och diskuterar intressant saker iaf, haha. Pa lunchen fick vi komma hem och se var en av vara vanner, han heter Bernard men vi kallar honom Skarmen, bodde. Han hade jattemysigt med TEVE MED FILMER och DATOR, sa dar vill vi definitivt hanga fler ganger. Efter det blev det ett besok pa sjukhuset for mig, jag har fatt nagra konstiga utslag, och doktorn konstaterade att det inte ar ringorm utan nagra slags bett fran insekter som finns i traden runt vara hus, sa jag fick en salva och en hejdundrande medicinkur, namligen NIO TABLETTER om dagen i fem dagar, for en liten prick! Hm, ja, det var val bara att stoppa i sig... Ska bli intressant att goggla nar jag kommer hem och se vad det ar for nagot knark... Det blir battre iaf, tror jag. Barnhemmet pa eftermiddagen, det ar alltid lika kul att komma dit efter helgen och fa krama vara underbara barn igen! Pa kvallen dok pastorn upp och vi spelade annu en omgang yatzi, och fram till laggdags agnade jag och Emma oss at varan nya favorithobby, att pinsamt nog mala i en malarbok, om hastar. Haha, det ar sa sjukt kul! Kanske nagot for Towe och Amanda att ta med som tidsfordriv? Ett tag var vi riktigt beroende tror jag...

Pa tisdagen borjade vi dagen med en springtur i soluppgangen, hur skont som helst! Sen barnhemmet och pa lunchen tvattade vi igen, och denna gang la sig Mama i nar jag hade tvattat klart mina byxor, inte allt for noga, och skulle hanga upp pa tork. Hon tog sjalv ner dom igen och slog sig ner med tvalen vid baljan, och dom byxorna blir nog aldrig sa rena igen, haha. Vi malade i malarboken, spelade Majan hundra ganger (ni hor hur trakigt vi har haft det!) och sen gick vi till jobbet.

I onsdags var vi aterigen pa det andra projektet, och satt och hade valdigt intressanta diskussioner, men ingen sager fortfarande vad allt vi skriver ner ska anvandas till..Vi gick hem till Skarmen igen och den har gangen upptackte jag dataspelen pa hans dator, Tarzan blev ju genast en favorit.Barnhemmet pa eftermiddagen, och allt gar verkligen upp och ner har. Jag kande mig bara jatteledsen over allting, men da ar det tur att man har varldens finaste ungar (efter dig min JULLE) att krama och gora glada istallet. Man far ha svackor, det sager min klokaste van Emma, och hon har sa ratt.

I torsdags var vi med vara ungar hela morgonen, och fick lovely fried jam till lunch, nu har mama borjat laga lunch till oss och hon har verkligen satt igang med godningen pa allvar nu. Vilka portioner! Dom jag skrev om forut ar ingenting jamfort med detta. Vi spelade kort och jag deppade lite mera, men sov bort det. Allt kan kannas sa tungt ibland, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte langtar hem otroligt mycket, just dom har dagarna mer an andra, men samtidigt njuter jag ocksa. Som vanligt ar allt blandade kanslor! Vi jobbade eftermiddagen, och jag maste saga att jag och Emma har blivit sa duktiga nu! Vi klarar allt jattesnabbt, men vi gor det med massa karlek och ger tid till barnen ocksa, vi har verkligen fatt in snitsen nu pa blojbyten, vallingsmatning och kladval. Pa kvallen hangde vi med alla barn som hanger i varat hus, det ar flera som "bor" dar pa kvallarna, vi funderar pa om dom har det jobbigt hemma, och saga vad man vill om Mama, men jag tror aldrig hon stanger dorren far nagon och den african spiriten skulle jag sa garna ta med hem. Daremot intraffade en sorglig handelse, varan Utbolingen hjulade for oss och det ramlade ur pengar ur hans ficka som alla tror att han har stulit. Han fick utskallning och ga in i matrummet dar han sover pa en liten matta, han har inte ens ett eget rum att stanga in sig i.. Jag vet inte, han har kanske gjort fel, men alla har pikar honom hela tiden och anvander honom som en slav, han far alltid ata rester som ar over och gora allt jobb, jag skulle fasiken ocksa stjala. Jag hittade honom med tarar i ogonen pa golvet och han fick kramar och lite trostande ord, aven fast han inte forstar engelska. Jag och Emma gjorde sen dagens goda garning och tog med han in pa rummet dar vi lag alla tre pa sangen och lyssnade pa mp3. Vi kan inte gora mycket, men vi gor det vi kan...

Igar var det barnhemmet, en slo och lite trist lunchrast, och barnhemmet igen. Pa kvallen kom varldens basta pastor och sa att han hade planer for oss i helgen! Sa idag vaknade vi upp, at en lang limpa som vanligt och sen blev det aventyr. Var privattaxi korde oss ut bland dom underbara vackra bergen och sa klattrade vi uppat, rakt uppat. SKITDRYGT, helt dyngsvettig och slut, men det var det vart. Det ar ett heligt berg, dit folk kommer och ber och till och med bor i flera manader och bara ar och ber. Det var helt fantastiskt att sta dar uppe och titta ur, vi tog kort och jag hoppas det gar att visa lite av allt det vackra for er alla darhemma! Pastorn ar for ovrigt en av dom snallaste och godaste manniskor jag nagonsin traffat, han forklarar allt for oss som sa manga andra tar for givet att vi ska veta i dessa kulturkrockar, och han tar oss med pa sana upplevelser och till sana platser, bara for att han vill visa och lara oss. Om jag hade en miljon hade jag inte tvekat pa att tagit med honom till Sverige och fatt visa ALLT darhemma. Nu har vi tagit oss till Jamasi for lite internet, sen blir det lordagsmiddag (vi tog veckans FLOT, nappar, igar, eftersom vi fick var fredagsmacka, sa det ar till att det blir MASSA mat ikvall).

Nu ska jag runda av annu ett evighetsinlagg... Ja, livet ar inte en dans pa rosor har nere, men sa ar ju livet. Jag far helt enkelt acceptera att jag ar lite ledsen nu, men runt hornet vantar nya spannande handelser. Pa onsdag, om allt gar enligt planerna, sa drar jag och emma till HAVET! Och bor pa vida omtalade Green Turtle, ATER GOD MAT OCH KANSKE AVEN FRUKOST!!! i fem dagar, och jag ar overtygad om att det kommer ge mig massa ny energi! Barnhemmet AR det basta har. Jag alskar barnen och jobbet ar sa kul. Att se Prince ta sina forsta steg, se lilla Abena helt plotsligt krypa, hora Gloria lara sig saga OBRUNI och se arr Esaja har gatt fran att vara ett litet knyte till en riktig liten bebis, det ar egentligen sa himla sjukt fantastiskt. Det ar hemskt att det inte finns foraldrar som jublar over dessa stora handelser, men vi gor varat basta att vaga upp...

Har kommer lite bilder...


Jag och en av mina favoritkillar bland dom aldre pa barnhemmet, jag och Emma har lart honom att pussas och det vill han gora hela tiden nu, lovely! Haha..
Varldens absolut sotaste och charmigaste bebis, Tette! Alla alskar Tette!

Jag och en av mina favoriter, ABDUL! Kan man bli gladare an nar man ropar ABDUL och mots av varldens storsta leende?

En bild fran bilen pavag hem fran bergen, tagen av var favoritpastor. Alskade vackra afrika!
Och har har ni...  VARAT RUM! Man ser sangen och tvattlinan och det stokiga bordet...


Och sist men inte minst, ett akta afrikanskt BLOJBYTE med lakan och plastbit!

Mamma, Far, Elin, Julia, jag saknar er!!!!!! Spar julmat om det gar och lat ljusstakarna sta framme, jag har ju insett att jag ska fira julen som jag ALSKAR pa andra sidan jorden, sa spar lite knack, peppisar vad som helst, sa jag kan fira jul nar jag kommer hem, haha. Julia jag vill prata med dig pa telefon, men vet inte hur det ska ga till da jag nastan borjar grata bara nar jag ska beratta om dig for folk harnere. Elin kampa pa, jag har HUR mycket tid som helst att hjalpa dig med laxor nar jag kommer hem, lovar!
Mormor och morfar, farmor och farfar, mormor ruth, hela slakten, tanker pa er ocksa! Sander massa tankar till dopet som jag missar, hoppas det blir jattefint.
Amanda, Towe, Lovisa, stallganget, jag raknar ner tills jag far krama er!

PUSS fran en lycklig fia

Hej alla mina saknade alsklingar darhemma!

Forst maste jag bara saga AMANDA, TOWE, LOVISA och saklart hela bastaste familjen (Elin ingen ska bli slagen, ingen fortjanar det, jag lovar!) jag saaaaaknar er sa fruktansvart mycket, men det ar sa GULD vart att veta att hur langt borta ni an ar sa har jag er alltid och det gor mig lycklig!

Ja, forra inlagget var inte sa roande och muntert, men jag ska gora mitt basta! Ja, i onsdags for jag och Emma till "byn bortom (dom vackraste i varlden) bergen", Jamasi och fick antligen anvanda internet. Sen atervande vi till barnhemmet, som alla andra eftermiddagar. Maste beratta en liten hemsk upplevelse dar pa kvallen, jag satt och matade Esaja, den nast minsta bebisen typ en manad gammal, men han ville inte ata utan allt rann ut. Da tar Piraten som vi kallar en av dom som jobbar (ovriga nicknames ar Trollet och Haxan, sa trevliga arbetskamrater har vi) lilla Esaja och HALLER i honom sa han inte kan andas, hon tar bort korken pa nappflaskan och ja, som sagt, haller. Efterat kraks Esaja i hela sangen. Man blir sa frustrerad over deras uppfostringsmetoder... Pa kvallen regnade det, vi satt ute som vanligtoch at middag och tittade pa varlden fran Mamas uteplats, en av mina favoritplatser i hela varlden. Sen gick jag in och la mig pa soffan och vaknar en timme senare av att mina egna svettdroppar rann nerfor kinden. Sant ar livet har! Lille Albert lag nedanfor pa mattan och sov annu djupare.. Ja, jag var inne i en mat- och sovdepression dar ett tag det enda som gjorde mig glad var att tanka pa mat, ata mat, och nar det var dags att sova, men jag tar mig langsamt ur den.

Pa torsdagen jobbade vi som vanligt, och pa lunchrasten gjorde vi, ni kommer inte tro er ogon... Jag tog pa mig plasthandskar och STADADE VAR TOALETT efter sex veckor, ja, jag borjar ju inse det har med Sofia, Emma, hygien.. Fran och med nu blir det veckostadning kan jag lova. Pa lunchen var det kris, och vi fick risboll till lunch. Krak! Sa vi gick en superrask powerwalk in till town och tillbaka, och i pasen hade vi annu en choklad. Inte lika gudomligt som forsta gangen, nu smakade det mest blockchoklad, men det var kanske tur att den inte var sa god sa det ine blir nagon vana.. Pa kvallen hangde vi med vara, faktiskt, underbara smabroder. Gud vad jag kommer sakna att ha dom runt sig standigt! Lille Albert 6 ar och sa min favoritmanniska av alla hittills, Utbolingen (som vi fortfarande kallar honom i brist pa annat namn..), 13 ar. Han forstar inte engelska har vi nu antligen fattat, sa vad man an sager "Do you know where Yvonne is?" svarar han YES "can you show us where she is?" YES, och sitter kvar och tittar pa teve. Han sager ocksa alltid "Ooh, Sofaja" eller "Ooh, give me small ball" for han och lille A ar ocksa riktiga skitungar och sa fort vi glommer stanga dorren efter oss (vilket ar en av dom sakerna nog Emma inte kommer sakna med mig nar vi kommer hem) sa kommer dom alltid in och borjar grava i bagarna dar dom vet att vi har leksaker. Men hur som helst, sa var det Emma, Albert och Utbolingen mot Sofia i ett kittelkrig och jag lag pa golvet och skrek om nad.. Ibland kan sa lite gora en sa lycklig. Utbolingen har ocksa borjat med en trevlig vana att krama oss och idag fick han en puss pa kinden av oss (efter att han skurat varat golv. Sex veckor efter att vi kom, och vi fortfarande inte hade fragat om vi fick lana golvmoppen, tror jag Mama fick nog och skickade in Utbolingen for att gora det. Pinsamt?)

Ja, annars har vi verkligen fatt rutin pa livet har.. Vakna, frukost, barnhemmet med blojbyte, madrasstvattning, pakladning av barn, bebisfrukost, bebisbad, och sa till sist lagga alla, rena med rena kalder och blojor. Lunch med antingen tvattning, internet, styrketraning, kortspel, njuta av att inte gora nagonting. Sen barnhemmet igen, blojbyten, sa mycket mys och lek vi hinner, forbereda kvallarna som oftast ar ganska kaotiska med att sa gott vi kan lagga i ordning blojor och klader. Sen ar det middag for bebisarna, ibland halv fem, ibland halv sex, beroende pa vem som jobbar. Rutiner for barnen ar inget prioriterat...

Sen ar det att fa alla i sang, ibland lagger vi ALLA cirka 20 bebisar, ibland hjalper nagra i personalen till, men det ar valdigt begransat.. I borjan var det svart, men vi blir duktigare och duktigare. Igar fick vi forresten en ny bebis, som foddes i forrgar, helt galet! Igar var det ocksa Santa Monicas Day (hela omradet dar barnhemmet hor till, med skolor och allt) sa vi kladde dom stora barnen i fina shorts och kjolar. Det ar forovrigt en av dom aldre barnen som har blivit besatt av mig.. Nagra barn foredrar Emma (hon ar ju faktiskt barnmanniskan av oss tva) och det ar ganska gulligt, men han som blivit kar i mig ar "Anton" som vi kallar honom (han ser ut som en Anton) och han ar vad jag skulle kalla ganska efterbliven. Han springer och slar dom andra barnen och ibland aven oss och han ar faktiskt laskig (nagra av er minns val Daniel pa min gata, pa den nivan ar han nastan..) och det ar INTE kul nar han vagrar att bli kladd av Emma, utan bara gar till mig och sen far jag sitta dar och vara livradd for att bli knockad i huvudet, haha.

Den har ringormen har spridit sig aven till mig (var fan kommer dom ifran?!) och jag har nu tre pa magen. Laskigt! Natterna har ar alltid ett aventyr, jag skrattar och pratar i somnen, for nan kvall sen sa knockade jag och Emma ihop huvudena mitt i natten, och igarnatt SMALL det verkligen rakt over huvudet pa oss (aska alltsa) och Emma mumlade om att hon maste halla i min fleecetroja som vi alltid drar over oss nar man vaknar mitt i natten av att kylan har dragit in. Inatt dromde jag att Bamboo dog.. Jag har varit ganska ledsen over allt, men det ar samtidigt sa skont at vi ar har nere, dar det alltid hander nagot, och aven om man ibland far tvinga sig sjalv sa AR det den basta medicinen att sysselsatta sig. Jag skriver mycket i min dagbok och forsoker att leva i nuet, det kommer att bli tufft att komma hem, samtidigt som allt kanske skulle vara mycket enklare.

Igar var en valdigt speciell kvall... Efter att vi fatt varan traditionella fredagsmacka (nar vi ater tre portioner rid och jam, och dessutom EN HEL LIMPA till frukost, hur kan dom da tro att vi ska bli matta pa en liten macka med agg pa till middag?) gick vi for att kopa apple och lite banan(?)chips. Dumma svenskar... "Nejmen, blir det host?" fragar Emma nar vi plotsligt mots av en stormvind med sand och lov, men vi fortsatter traska i godan ro. Nagra minuter senare ar det STORM, och da menar jag storm! Vinden blaste nastan omkull oss och precis innan regnet borjade HAGLA ner hann vi in under tak. Annu nagra minuter senare star vi i ett KOLSVART Afrika, strommen har gatt och da blir man faktiskt lite radd pa allvar, vi star dar mitt ute i town, ganska forsvarslosa, och allt ar becksvart forutom nagra taxibilar som langsamt trevar sig fram pa vagen. Vi borjar prata med tva tjejer med plastpasar pa huvudet for att skydda deras loshar (har jag sagt att ALLA har har peruk eller loshar?) och pa nagot satt hamnar vi i en taxi tillsammans med dom, vi fyra i baksatet, jag i Emmas kna, ihoptryckta. Vi lyckas komma ihag vad stallet vi bor pa heter och blir efter overtalning avslappta pa vagen hem. Dar star vi, med varsin svart plastpase pa huvudet (som tjejerna asgarvandes tryckte pa vara huvuden) och regnet HALLER ner som en jakla dusch. Det ar sa javla kolsvart sa man inte er handen framfor sig, och vi har en vag som tar 30 sekunder att ga i dagsljus framfor oss till huset och TRYGGHETEN. Men vi har ett problem, och det ar att vagen har forvandlats till en varflod som Emma uttryckte det, och efter forsta steget har Emma vatten till knana. Pa nagot satt lyckas vi famla oss fram till huset, livradd var jag hela vagen, men jag holl Emmas hand hela tiden, och helt drankta har vi nog varit med om en av dom sjukaste men ocksa roligaste upplevelserna hittills... Det som kom sen hade jag dock garna varit utan, i resten av mitt liv. Vi gar in och byter om, och ska ga ut och ata varat apple och se regnet pa tryggt avstand under tak. Innan vi hinner komma ut i "korridoren" vander Emma likblek i ansiktet och sager "Dom misshandlar utbolingen, vi vander, hjalp, jag vill inte se", helt panikslagen. Man hor liksom hur en hand snartar mot hud och vi gar bara raka vagen ut och forbi, hinner inte tanka nagonting, jag bara ser hur varan gulliga snalla Mama star och stanger in nagon (vi vet inte om det var Utbolingen eller en av systrarna, Angela 13 ar) mot vaggen och slar. Emma borjar grata och jag ar helt tom i huvudet. Till slut gar jag fram mot dom och sager, alldeles for tyst, "Please stop it". Da slutar Mama och gar... Sa, ja, nu har jag for forsta gangen sett nagon SLA ett barn. Det vi har sett pa barnhemmet gar inte att jamfora, for det ar deras satt att pa nagot satt uppfostra. Jag sager inte att jag accepterar det, men det ar inte att sta och SLA nagon rakt upp och ner, gang efter gang, sa himla medvetet. Efterat kommer man ju pa allt man skulle ha gjort, stallt sig emellan, slagit Mama, bara skrikit henne rakt upp i ansiktet, men nu vet vi. Att det hander. Det man har last om sa manga ganger, sett pa teve, men kanske inte forstatt. Ja, jag vet inte, men pa nagot satt har nagot i en forandrats efter att ha sett nagot sant har. Kanske den oskyldiga synen pa livet. Efterat ville jag krakas, och efter det var jag bara obotligt tom och ledsen. Jag vet att det har ar Afrika, det ar nog sahar manga gor det har, men jag vet att jag inte tycker om Mama langre, och jag vet att jag aldrig aldrig aldrig nagonsin ska sla eller gora illa ett barn med flit.

Ja, och idag akte vi till Kumasi igen.Laddar upp sa manga bilder jag hinner, och sen ska vi njuta vid poolen. Mamma, ni behover inte bara radd for att ringa, jag blir faktiskt jatteglad! Jag ska ga och kolla om paketet har kommit, hoppas hoppas hoppas!

Livet gar vidare, sakta men sakert, och nu har halva tiden gatt.. Jag och Emma har redan gjort en lista pa saker vi ska gora nar vi kommer hem, sa man inte deppar ihop, och kom igen, livet ar fullt av mojligheter. Faktiskt! Jag langtar sa mycket efter er alla, och jag langtar hem, och jag forstar samtidigt inte hur jag ska kunna lamna all det har.

Kram pa er ALLA!


 Jag och nagra av dom roliga, dryga, lovely barnen under en av manga GALNA flumkvallar!

Jag far flator!
Har sitter alla "vara" sma underbara barn, och mitt i alltihopa matar jag en av bebbarna!

Ja bloggen och alla darhemma, detta inlagg blir nog inte som dom andra.. Inga roliga dagar ligger bakom mig, och inte mycket har hant, men ett litet levandstecken kommer i alla fall!

I sondags kvall efter en heldag i Kumasi, sa tog det slut med Patrik. Det kanns for personligt att skriva mycket mer an sa har, jag kommer skriva mer pa ett annat stallet, dit nagra av er hittar. Som ni forstar sa ar ju det har verkligen nagot som kommer att pragla resten av resan, men jag vet inte vad jag kan gora mer an att forsoka fortsatta uppleva och ta vara pa tiden, hur jobbigt allt an kanns.

Heeeeeeeeej!
Har ALDRIG i mitt liv langtat sa myyyyyycket efter internet, man ar sa sjukt avskarmad fran omvarlden! Internet i Mampong har varit off hela veckan och igar tankte vi att NU ska vi antligen fa aka till Kumasi men det blev andrade planer, mer om det senare... Dagens handelser tar vi ocksa langre ner... Vi har haft tarar i ogonen och kanske onskat mer an en gang att vi kunde sparka in dorrarna pa det dar forbannade internet cafet, det ar helt sjukt, vi bara langtar ju efter att fa lasa era kommentarer, i princip den enda kontakten med manga av er darhemma. Men nu glommer vi det, for jag sitter vid INTERNET!

Ja anledningen till att man blivit sa frustrerad ar ju att det hander sa himla mycket som man bara vill skriva ner och beratta for er innan man glommer, sa nu ar det varning for langt inlagg... Ja forra lordagen avnjot jag en pizza och en superinternet, hoppas ni har kollat pa Emmas bilder! Efter det var livet pa topp, vi hittade himmelriket har i Kumasi, ett kalas supermarket dar vi kopte CHOKLAD, som var saaaa lovley. Lite ananas pa det, och sen var kvallen ett faktum. Vi har konstaterat att lordagar behovs otroligt mycket, att fa komma ifran, for nar vi aker hem efter lite njutning vid poolen eller god mat sa har man sa mycket energi. Vi babblar i munnen pa varandra under hela tro-trofarden hem, nagot nog inte alla andra uppskattar. Det som kanns annu battre ar att det alltid kanns lika underbart att komma HEM igen, till varat fina Mampong dar man kan dom flesta vagarna runt varat hus och sa varat vackra vita lilla stenhus, det ar for sjutton HEMMA nu! Man far traffa Mama (ett leende och ibland en kram), Obaja (alltid lika munter.. det kommer nog framkomma varfor hon hatar oss..), Utbolingen och dom sma A. Hur som helst.. Det blev en tidig kvall men en varre natt. Ett fyllesamtal senare var val nattsomnen ganska forstord och ingen glad Sofia... En sak var iaf positiv och det var att vi dar vid ett-tiden insag hur mycket vi inte saknar att ga pa Lucky med halva Leksand, nej, det finns faktiskt, tro det eller ej, roligare och vettigare saker att gora. Ja, efter fyra kissningar och dom sista Marie-kexen under myggnatet somnade val Emma, medans jag lag och upplevde den Ghananska natten... Partylatarna slutade spela vid tva, sen var det tyst till halv tre innan jag till minforskrackelse hor den forsta tuppen langt borta i fjarran... Och sen hade Afrika borjat vakna. (Sanger som ar mindre vackra, sopkvastar och "broooooodda" ar inte helt ovanligt vid fyratiden).

Ja, trott var man nar Samuel ringer halv sju och fragar om vi ar redo for EXERSICE. Bara att pallra sig upp, pa med klader och ett leende och nagra limpbitar senare mottes vi i regnet. Det blev en ganska kul traning, vi joggade pa massa olika satt och sen spelade vi fotboll, Emma njot men jag var val inte pa det basta humoret tyvarr. Efter ett bath sov jag nagon timme och sen blev det en telefonsamtal som redde upp den dar klumpen i magen. Efter lunch var det sedan dags for ett riktigt aventyr, vi skulle for forsta gangen hem till en "kompis" har i Ghana, haha. Samuel hade bjudit hem oss och det var jattespannande! Vi akte taxi dit, och han bodde i en liten by kan man val saga, nara massa plantage och skogen. Det var liksom ett litet rum i en slags lagenhet, hm, en afrikansk ungkarlslya? Det var typ en sang, tva stolar, en kokplatta, en teve och en dator. Massa hog musik, bara rn'b saklart, dom latar jag alltid kommer forknippa med dom har manaderna ar definitivt Love is wicked och With you.. Det var lite stelt, vi satt pa varsin stol och at knapriga kex och drack juice, han spelade kort med sina tva smakusiner. Sen blev det lite rundvandring, och helt plotsligt skulle vi fa smaka pa kokosnot. Ja, en liten kille tar tag runt tradstammen och helt enkelt ALAR sig upp cirka 20 meter och hugger ner nagra. Notterna oppnas upp, och jag far smaka bland det vidrigaste jag har druckit. Det jobbiga har, kulturkrock, ar ju att dom verkligen inte forstar att jag KAN INTE DRICKA UPP DET HAR, det finns inte pa kartan! Det kunde dom inte forsta, fastan jag i princip sa att detta ar ackligt. Och sen, blir Emma.. kissnodig! Jippie. Vi far forsiktigt forsoka fraga efter en toalett, och far som svar ett vagt nickande at hallet dar skogen ligger.. Jag ar ju ganska segfattad, sa jag sager "ja kan ni visa oss till toaletten". Och ja, Samuels kompis leder ivag oss en halv kilometer till the public toilet. Kan vara det snuskigaste hitills i mitt liv nar det galler toaletter. (da visste jag inte vad som komma skulle..) Ja, hal i marken. Hal med myror. Och vad mer vill man nog inte veta. Tidningspapper fick vi med oss iaf. Jag och Emma gallskriker i kor, det slutar med att Emma tror att nagot kryper pa henne och tar av sig bade shorts och trosor over skorna for att kunna sta upp och kissa och slippa sitta pa huk... Jag trodde jag skulle avlida av skratt, hela byn maste ha fatt sig veckans skratt. Och mitt i alltihopa ringer Obaja (klockan kvart i fem) och sager att maten ar klar hemma, jahapp, vi har aldrig atit fore sex annars. Sa vi gar tillbaka till Samuel och forklarar situationen. Varpa jag tror att han ska borja grata. Han satter sig alldeles tyst pa sangen och hanger med hela huvudet. Han sager att vi MASTE stanna till klockan sex. Efter lite surande kommer det fram att han hade lagat mat till oss, sa han tar sen fram en tallrik dar vi alla tre ater fran... Ja, kulturkrock var det verkligen, och jag kande bara en stor irritation och att vi verkligen inte forstar varandra ibland. Men, efter maten foljde han oss hem iaf, och en dag fylld av nya intryck hade vi fatt med oss! Val hemma stod en SKITSUR Obaja (och det jobbiga ar att vad man an forsoker forklara for henne sa sager hon bara YEAH och ser sa forbannat bitter ut), och vi fick trycka dagens andra middag, vilket inte kanns som nagot storre problem langre, tva afrikanska middagar, vem tackar nej? Haha, inte vi iaf...

Pa mandagen var det forsta morgonen pa varat nya projekt! Spanda och forvantansfulla motte vi upp Oxford vid "kontoret", ett stooort rum med ett litet skrivbrod och tva stolar, en var till mig och Emma medans han sjalv stod upp, haha. Denna varld alltsa! Vi fick lasa en massa jattespannande papper, om barnarbete, barnhalsa, HIV/AIDS och en massa mer osm verkar jatteintressant. Det vi fortfarande inte har en aning om ar vad vi ska gora konkret, men ja, vi lar oss mycket iaf. Sen var det helt plotsligt dags for ett mote pa kommunhuset. Okej sager vi, och traskar dit. Vi far traffa nagon slags polischef, och dar nagonstans borjar jag kanna att jag VERKLIGEN behover en toalett. Typ NU. Vi gar in i kommunhuset och jag ser en toalett dar jag snabbt springer in. Tittar mig omkring. Ja, det gar att lasa. Toalettpappet? Nej. Gar det att spola? Eventuellt. Mina mojligheter ar alltsa att latsas att jag ar klar och komma ut igen, men sedan be om en annan toalett cirka tva minuter senare. Mojlighet nummer tva blir det. Diarren ar ett faktum, bristen pa toalettpappet ocksa. Ja, ni kanske kan forestalla er paniken. Ser en kartong pa golvet, overvager att anvanda den, men nej. Kommer ut, och Emma inser allvaret. Far forsoka forklara for Oxford att jag nog blivit lite sjuk, och han fattar vinken, eh, ja. Pinsamt ar ordet! Val hemma blir det toalett och sen sangen. Efter lunch ar allt bra igen, men nu har Emma fem ringormar pa kroppen. Sa det blir varan forsta tur till ett afrikanskt sjukhus. En himla process, massa papper skulle skrivas i, Emma fick vagas, ta tempen och kolla blodtrycket innan hon fick komma in till doktorn som typ sneglade pa hennes hud och sen skrev ut en salva. Latt som en platt. Sen letade vi apotek och nu har Emma salva och piller och ormarna forsvinner sakta men sakert. Ryktet sager att det kan komma fran handdukar, hm, allt har ar ganska ackligt faktiskt...

Pa tisdagen var det back to the babiehome. Jag hade faktiskt saknat alla fina undebara barn, VARA barn. Daremot kom vi tillbaka till en kaosdag... Jag kan nog sammanfatta hela den har veckan pa barnhemmet som jobbig och frustrerande. Det ar enorm skillnad att bara vara tva volontarer, eftersom att personalen verkligen forvantar sig att vi ska gora ALLT. Forsta byta blojor pa ALLA typ 20 bebisar, och halften av dom far trosor istallet for blojor. Yaa-Baby kanske 9 manader kan inte sitta an, men hon pottranas. Och har trosor. Och vem ar det som far byta dom nerbajsade trosorna? Inte ar det personalen iaf. Sen ska vi hanga upp alla filtar och stada alla typ 30 madrasser, samtidigt som vi ska hjalpa till att kla alla dom stora barnen. Pa en stor madrass pa golvet ligger alla smabebisarna och far klara sig sjalva, ar det nagon som grater ar det minst prioriterade att trosta. Medans jag stadar madrasser, Emma klar pa skolbarnen och fyra bebisar gallskriker sitter tva stycken KARRINGAR och snackar nere vid matplatsen. Ja, om ni nu pa prompen inte vill umgas med barnen sa kan jag gora det sa kan ju du stada madrasserna! Ah, och det varsta ar att det gar at sa mycket energi at att vara arg och irriterad pa personalen, energi man hellre vill lagga pa barnen som bara skriker efter karlek.

Sjalva jobbet ar vekrligen jattekul nu, bade jag och Emma tycker det ar jattekul att ga dit. Vi ar duktiga pa det vi gor, vi KANNER alla vara sma vackra bebisar nu. Man ska val inte favorisera, men Yaa-Baby, hennes leende gar inte att inte foralska sig i... Hennes supertjocka kinder med smilgropar och.. ja, jag ar nog kar. Lilla Tete som har blivit sa STOR pa den korta tiden vi har varit har, och Mosa, varldens snallaste unge. Ja, redan nu gor det ont i hjartat av att tanka att vi ska lamna dom har barnen och troligtvis aldrig mer se dom.

Varje lunchrast sedan i tisdags har vi gatt den evighetslanga promenaden till internetcafet i STEKVARMEN for att bli lika besvikna varje gang. Stangt, internet trasigt. Vi har varit riktigt sura och irriterade pa varandra, men bitit ihop, gatt hem och spelat Majan och riktigt hackat pa varandra, och sen en halvtimme senare garvat at oss sjalva. Ja, det ar en jakla tur att det ar Emma jag ar har med, haha. Sa det har blivit en hel massa turneringar i Majan, forslag pa nya kortspel mottages tacksamt! Vi har nott ut plump, stress, vand-tia, bluffstopp, femkort, majan, damnolla...

Pa fredagen var Emma hemma fran jobbet med rusktigt ont i halsen, sa jag var sjalv pa barnhemmet. Det funkade ganska bra, det var bra personal och man blir alltid lika glad nar man gar hem med ett "thank you so much" eller "god bless you", och en kvall fick vi faktiskt bananer av en tacksam personal, da kanns det vart det. Val hemma skuttar Emma mig till motes och berattar att var van PASTORN har hort av sig efter nastan tre veckors tystnad, och lordagens pool-planer andrades snabbt till AVENTYR, vi skulle namnligen fa folja med honom pa brollop! Sa pa lordagsmorgonen var det dags att dra pa vita klanningen (hm, det enda "fina" man har med sig) och utslappt nytvattat har, det ni! Vi traskade med pastrorn till brandstationen, dar vi TROR att brudgummen jobbar, for massa av dom killarna akte med till broloppet. Vi trangde ihop oss allesammans i en minibuss och nar vi for dar langst vagen bara kande jag san lycka! Har sitter jag i en minibuss med fonstrena oppna, vinden i haret och aker genom varlens vackraste landskap (Har jag glomt att saga att Ghanas natur ar sa GRYMT vacker, med bergen och allt det grona?) pa vag mot nya moten med nya manniskor och upplevelser. Jag ar lyckligt lottad! Det forsta som hander nar jag kliver av bussen ar dock att en liten man hakar fast min arm under hans och leder ivag mig. Han vill gifta sig, och kallar mig for sin fru resten av dagen. Dar kom den, nar man slapper ut haret sa kommer mina forsta giftemalsforslag. Vi gick runt och kikade lite med pastorn, det var jattefint, en liten by ute i gronskan. Vi fick en varsin tallrik ris och en liten tuggummi-kyckling, som dom garvade ihjal nar vi inte at upp, man fick namnligen inte av en bit fran den. Det ar sa skont att ha pastorn med sig, for han forstar vekrligen det har med att vara kulturer ar sa olika, manga man moter har verkligen ingen forstaelse for att allt inte fungerar precis som hos dom for oss. Sa, med pastorn som vagledare, gick vi vidare till huset dar broloppet skulle hallas. Pastorn tycker forovrigt det ar jattekul att jag har en boyfriend, och han kallar Emma for sin girlfriend, haha.. Ja, broloppet ar svart att beskriva. Vi fick sitta langst fram, typ bredvid familjen, och det kanns ganska dumt, att vara vit ar konstigt i detta afrika ibland. Hela cermonin var pa Twi, och bruden sag jattesur ut hela tiden, vi vet inte om det ar sa det ska vara, att hon spelar svarflortad, eller om hon helt enkelt inte ville gifta sig... Brudgummens barndmansvanner var galna och sprutade ner brudparet med vatten och sa, annars var det som ett svenskt brolopp, med ringbyte och kyss. Efterat var det DANS, lite Lucky-varning da jag och Emma var ganska upptryckta i mitten av massa overforfriskade man, jag skulle nog saga att det var lite obehagligt. Sen kom regnet och vi akte hem. Bakre delen av bussen var det jag, Emma, Pastorn, en aldre dam och ett par. Framre delen av bussen var full av brandman som lat som en buss full med Leksands-supportrar pa vag till match. Gradden pa moset var nar chaufforen och ganget stannar bussen och gar in pa en bar. Jag tror inte jag vill veta om chaufforen drack, men hem kom vi hur som helst! Trotta efter dagen blev det lite yatzi-spel, och sen laggdags.

Idag akte vi till Kumasi, for idag SKULLE vi ha internet, sa var det bara. Drom om var besvikelse nar det ar STANGT, klockan var 10 och det skulle oppna 14. Ja, med sura miner traskade vi den laaanga vagen till hotellet och avnjot en hamburgare, och efter vantan i en trappa utanfor ett stangt SYTO-office (mamma jag kunde inte hamta paketet, sa jag vet inte om det har kommit fram) sa ar internetcafet stangt for hela dagen. Trumpna vandrar vi for att aka hem, men sa moter vi en patrangande souvenirforsaljare som jag dissar totalt, men som HALLELUJAH, visar oss till detta himmelrike! Jag ar sa glad, sa glad, sa glad. Ja, jag har verkligen insett vidden av mitt internetberoende nu!

Ja, livet lever har nere. Jag langtar, for hundrade gangen, hem. Men som sagt, jag alskar ju livet har ocksa. Man ar aldrig nojd. Jag langtar mig sjuk efter Patrik, efter bekvamligheten, efter familjen. Men det har ar en tid av mitt liv, och jag och Emma lever fasiken livet fullt ut just nu! Jag ar forresten, sa sjukt glad, att jag har Emma. Kan inte sagas for manga ganger!  Forresten, om ni nu vill skicka paket, sa ar bocker en bristvara har, haha, en hint bara... Annars ser jag framemot Julia och Mammas paket som tydligen ligger och vantar pa det lasta kontoret. Nasta vecka hoppas vi pa.

Lovisa, ryck upp dig gumman! November ar alltid morkaste manaden, du kommer bli frisk och mer valtranad an nagonsin, och nar du aker over malet i Vasaloppet, da AR jag vara dar! Elin jag saaaaaaknar dig, kampa pa, hosten i tvaan ar nog den drygaste perioden pa samsam, men erkann att det ar kul ocksa? Maste ju fraga om ni borjat spana pa projektarbeten? Fortsatt beratta om livet darhemma, smasaker som ni tycker ar dotrista tycker vi at dagens underhallning! Nasta vecka har halva tiden gatt, tiden gar sa fort...

JAG SAKNAR ER, och jag hoppas att ni far liiite av min underbar upplevelse med er genom bloggen, det ar for er jag skriver! PUSS!