Sofia i GHANA

Hej allesammans igen!

Ja nu var det lange sen kanner jag, men jag och Emma ar ju sana trogna bloggskrivare sa vi gor lite sma anteckningar om vad vi ska komma ihag att skriva... Ja efter forra blogginlagget hade vi ju forst och framst en ganska rolig "resa" hem. Vi borjar traska vagen hemat Mampong (som nog ar nagon mil iaf) och solen borjar sakta ga ner. Tro-tro efter tro-tro susar forbi oss, fullpackade och inte en enda stannar. Vi traskar vidare, fortfarande med gott mod, men cirka 20 fullpackade tro-tros senare och efter att ha hunnit vandra en ganska lang bit langst vagen borjar vi sakta bli panikslagna. Morkret kommer, och inte en enda tro-tro finns att fa! Solen ar nere inom en halvtimme men vagen till Mampong skulle sakert ta tva timmar att ga, plus att vagarna har i Ghana inte direkt ar forsedda med trottoarer och alla kor som galningar... Vi tar till nasta alternativ, det dyra, att forsoka vinka in en taxi, men nejda, varenda en fortsatter susa forbi och vi narmar oss den ensliga skogen vid bergen. TILL SLUT stannar en i alla fall, men vi hann bli ratt radda dar, aven om vi som vanligt mest skrattade. Vi ar faktiskt tva ratt tuffa nittonaringar (en artonaring faktiskt an sa lange..), som klarar (?) oss helt sjalva i Afrika! Val hemma vantade Collins, en slakting till familjen som halsade pa for en begravning i Mampong. Han hade bjudit in alla sina kollegor pa en middag med oss, vilket blev en ganska stel tillstallning. Jag och Emma snackade svenska, dom snackade troligtvis Twi, och hade Collins forvantat sig att vi skulle vara kvallens underhallning blev han nog besviken...

Eftersom vi hade en sondag helt utan planer framfor oss sa bjod vi in oss sjalva till Pastorns kyrka, och for att se hur en gudstjanst gick till dar. Vi fick smajogga hela vagen dit (eftersom att bade jag och Emma faktiskt har en sak gemensamt med afrikanerna, tidsoptimismen) och val dar vantade en kyrka med... tre pers i. Ja, det hela var en engelsksprakig gudstjanst, nagra timmar snenare borjade den pa Twi visade det sig sen nar kyrkan fylldes med folk.. Ja, det var ocksa ganska pinsamt, jag och Emma fick ga fram infor den 5 personer stora publiken och presentera oss, sen var det bara att hanga med i sanger och boner, och sen holl Pastorn en predikan, som faktiskt var ganska rolig att lyssna pa. Vi blev sen inbjudna till "bibelstudier", dom satte sig en grupp i en ring med stolar och satt verkligen och diskuterade igenom en massa med bibeln, dom ar sa enormt troende och sa overtygade, och ibland kan jag kanna att jag nastan blir avundsjuk pa den gemenskapen som finns i kyrkan har, det ar sa naturligt att hela familjen klar upp sig och gar till kyrkan, och traffas och umgas med alla vanner och bekanta. Resten av sondagen var valdigt langsam, vi tvattade och spelade spel, men till slut kom Pastorn och det blev saklart yatzi-spel. Sen fick jag ett ganska jobbigt och kanslosamt telefonsamtal vilket resulterade i massa tarar (igen och igen..), och det ar ju faktiskt ganska naturligt kan jag tycka men jag lyckades chocka en viss Collins nar jag alldeles rodogd klev ur genom dorren for att ropa pa Emma, och hela familjen var plotsligt engagerad... Pastorn var arg och upprord pa dom orsakade tararna, Collins trodde att jag hade nagot slags sammanbrott, Emma forsoker krama mig och jag slar om totalt och det enda som kommer ur mig ar ett hysteriskt skratt, sadar sa tararna sprutar och hela magen viker sig och ja... Det roliga var att nar jag kom ut fran rummet tarogd tittar Collins bara pa mig och sager "can I have your adress?" och jag visste inte om jag skulle skratta eller grata och allt blev kaos. Efter lite andhamtning sa vill Collins "prata" med mig. Han satter mgi bredvid honom i soffan och sen kommer en lang utfragning om mitt forhallande och sen ett samtal om att han INTE vill att jag grater mer, eftersom att det gjorde honom sa upprord. Ja, det var sjukt komiskt alltihopa trots omstandigheterna och jag kunde faktiskt inte annat an skratta at allt... Collins hade hur som helst bett Obaja laga "en riktigt god middag" sa vi fick spagetti och vin, vilket i sin tur ledde till lite roligare handelser bakom min och Collins rygg senare och efter att ha vinkat Collins hejda vid hans buss till Accra var denna kaosdag over.

Pa mandagen var vi pa barnhemmet, forsokte tvatta men det kom inget vatten i pipen, barnhemmet igen. Det har foresten kommit en ny volontar, en tjej fran Holland som ar lika gammal som oss, och hon verkar jatteschysst. Det kommer en till hollandare idag, sa det ska bli spannande. Faktiskt kul att traffa lite nytt folk, hemskt men sant, men som ar lite mer som oss, nagon med samma upplevelser och samma bakgrund. Pa kvallen at vi en stor middag med ris och fisk (och till saken hor att vi till lunch atit var storsta portion NAGONSIN med fried jam och stuvning), och sen traskade vi hem till Samuel i morkret for att hamta Emmas solbrillor. Ja, det var en ganska komisk vandring, ursakta kansliga lasare for detaljer men, jag kan ju saga som sa, att jag var i STORT behov av en toalett efter halva vagen, vi hade inga pengar till en taxi eller nagonting, men hur som helst sa tog jag mig pa nagot satt hem till Samuel (och som ni kanske kommer ihag ar ett toabesok hos honom inget man vill vara med om, sarskilt inte i morkret), och alternativet var verkligen att satta mig langst vagen. Hemma hos Samuel pratar vi lite, och helt plotsligt (jag var PROPPMATT) kommer tre tallrikar med spagetti in. Och som vanligt "you HAVE to finish this", panik! Vi fick peta i oss snabbt som sjutton, sen bjuder gentlemannen pa en TAXI hem, hallelujah! Ja, kvallen var raddad, men jag och Emma har verkligen aldrig varit sa matta forr.

Tisdagen agnades forutom till jobb mestadels till att packa och handla matsack infor semestern, och tidigt pa onsdgasmorgonen gav vi oss antligen ivag! Tro-tro till Kumasi dar PAKET fran mamma och familjen vantade, underbart! Tre godispasar, bocker och en jattefin teckning av alskade julle! Darifran en femtimmars tro-tro fran Kumasi ner till KUSTEN. Darifran mer tro-tro och slutligen en taxi. Jag och Emma skakade ensamma ivag ratt ut i ingenstans, genom mindre och mindre fiskebyar, och kom slutligen fram till Green Turtle Lodge, paradiset! Sa tyst, lungt och vackert. En helt underbar sandstrand, palmer, HAVET, ja helt underbart ar den ratta beskrivningen! Vi fick en jattemysig liten bungalow, och at en underbar middag. Natten gick finfint, forutom lite kissning i graset eftersom att jag och Emma skramde livet ur oss sjalva med kackelackor i toan (som var mer ett dass, men faktiskt frascht!) och pa morgonen DUSCHADE VI I RINNANDE VATTEN! Sa sjukt javla underbart rent ut sagt, vi blev rena och vi LUKTADE GOTT! En underbar heldag pa stranden, och sen bytte vi hotell till Safari Beach nagon kilometer bort, och det var annu mysigare om mojligt. Forsta natten en annu finare bungalow, och de tva sista natterna i ett alldeles eget litet fint hus med egen dusch och toalett, och typ 50 meter fran havet med egen strand. Sa JA vi har njutit ihjal oss denna helg, tillbringat dagarna med bockerna i solstolarna, atit jattegott (sista kvallen BIFF, tuggmotstand, har atit kott kanske tre ganger har), suttit och tittat pa solnedgangen 30 meter fran havet, spelat yatzi, sovit i rena lakan, och sa PRATAT. Det at sjukt att munnarna gar I ETT har, det ar stort att man efter att ha tillbringat tva manader med en person 24 timmar om dygnet tyckte det var skont att antligen kunna sitta i lugn och ro och prata, haha. Alskade Emma, jag tror aldrig att jag har kannt nagon sahar bra, eller att nagon har kannt mig sahar bra. Och allt ska kommenteras, diskuteras, haha.. Forresten, om ni har forsokt ringa, sa hade vi knappt tackning alls dar nere, darfor vi inte svarat!

Ja, det har som sagt varit helt underbara och valbehovliga dagar, men det var lika underbart att fa komma hem igen. En laaang hemvag (men fasen vad bra vi ar pa att klara oss med ALLT har i Afrika, kopa matsack genom fonstrena, forhandla priser, lyckas hamna ratt) men det var sa skont att komma till Kumasi dar man hittar, och sa slutligen varat Mampong. Vi valkomnades med en kram av Utbolingen och Mama, resten av familjen nickade val lite slott till oss, och saklart fick vi egg&bread, borta bra men hemma bast, eller? Men faktiskt... Man inser ju nu att dettol-bath, stopp i avloppet, moggelhandduken i badkaret, reselakanet, pasvatten faktiskt ar en naturlig del av vara liv nu, precis som skrapa rutorna och ta pa sig mossa hemma ar, vare sig man gillar det eller inte, sa ar det liksom en del av livet. Fyra veckor kvar i Mampong kanns otroligt kort just nu, och jag vet att mer an en tar kommer fallas nar vi kramar om dom vanner vi har fatt har, packar ut sakerna ur VARAT hem, och aker sista gangen den helt fantastiska vagen genom varldens vackraste berg och varldens vackraste land.

Imorse blev det ett piggt uppvaknande med kritvita limpan och marmeladen, sen traskade vi till det andra projektet som mer och mer framstar som ett skamt nar det idag inte ens dok upp nagon... Daremot traffade vi Jesus ikladd fleecetroja, han ar battre pa fotboll an Zlatan Ibrahimovich och head of the state har i Ghana, han foljde oss till jobbet och skrev ner hela kristendomens historia genom att rita upp massa lander for oss. Vi blev ocksa inbjudna pa en bar, hm, intressant, och sen foljde Jesus med oss hem och vagdrade ga hem, jag tror han var hog eller nagot. Han skrev sin adress, ungefar "Jesus Christ, Kumasi, Ghana", ja har moter man alltid spannande manniskor nar man minst anar det!

Lite kort svar pa era fragor, Kerstin, Utbolingen heter egentligen Daniel, han kommer fran ett fransktalande land och hanas bada foraldrar har dott ,sa han blev skickad till Mama so mar en avlagsen slakting och alla har hatar honom utom oss. Mamma, nej vi har inga skotbord, man tar av blojan i sangen, tvattar stjarten i en balja med lite tval och sen satter man pa blojan (plasten och lakanet) i sangen eller pa en madrass pa golvet...

Hinner inte skriva mer, saknar er alla men livet har nere leker! Nu ska vi ANTLIGEN fa traffa vara alskade barn igen, har SAAAAAKNAT DOM!! Julia jag saknar dig ocksa, BAMSEKRAM, klart jag kommer och tittar pa skridskor!!

KRAM!