Mina 13 veckor i GHANA
Iiiiih!
Igår fick vi mejlet om var vi ska tillbringa våra tre månader i Ghana!
Jag och Emma gallskrek i kör för varje rad vi läste...
Och såhär ligger det till!
Barnhemmet ligger i 20 000 invånare-staden Mampong, mitt inne i Ghana men ganska långt söderut. 36 miles till Kumasi som är Ghanas näststörsta stad om jag fattat det rätt.
Vi kommer att vara på "Mampong Babies Home", och det innebär att vi ska mata, bada, byta blöjor och ge all vår kärlek till föräldralösa barn som kan vara allt från en dag gamla upp till 4 år. Jag tycker att det låter helt underbart, förstå var mysigt att gå omkring och gosa och ta hand om afrikanska bebisar (dom är sötare än alla andra bebisar!!) hela dagarna! Sen kommer det såklart också bli otroligt jobbigt.. Kan inte ens föreställa mig att det helt plötsligt få en bara några timmar gammal pytteliten bebis i min famn, som jag ska ta hand om som om jag vore dens mamma. Men jag känner bara lycka och längtan just nu!!
Familjen vi ska bo i är mer.. hm, spännande! Den består av Mama Theresa 67 år, en tjej på 21 år, två killar på 21 och 20 år, en liten kille på 7 år och så "Patrick, 52 år". Vi får nog helt enkelt ta det som det kommer! Huset vi ska bo i har tydligen både dusch, WC, teve, elekricitet. Lite av en besvikelse när vi nu har ställt in oss på hål i marken eller en ränna på gatan, och har inhandlat mängder av intim och ansiktsvåtservetter, haha. Men vi kanske inte ska ha allt för stora förväntningar heller, men det blir nog bra!
Vad i har hört från andra är det ganska vanligt att arbete och familj ändras innan man kommer dit, så vi vet ju inte helt säkert. Men det känns ändå otroligt skönt att iaf ha en bild av hur det kommer bli, även om den kanske ändras.
Min tankar och känslor inför resan går verkligen upp och ner. Jag misstänker att malariamedicinen vi börjat tagit ligger bakom en hel del. Vissa dagar känner jag mig helt deprimerad utan någon egentlig anledning och ofta har jag en klump av oro i magen, men jag känner ändå att jag egentligen inte alls oroar mig särskilt mycket för resan? Yrsel har jag också, och allt det här är biverkningar man kan få av tabletterna. På nätterna kan jag vakna med ett ryck och tänka JAG FÅR INTE GLÖMMA ATT BETALA IN FÖRSÄKRINGEN eller JAG FÅR INTE GLÖMMA ATT PACKA VÄTSKEERSÄTTNINGEN.. Allt kanske egentligen är resfeber, eller inbillning eftersom jag vet att det är vanligt att känna såhär efter att ha tagit malariavaccinet.
Ändå längtar jag så mycket nu, jag vill bara vara där nere och börja vårat erbete, lära känna vår familj, börja göra nytta och njuta av livet! Det pirrar i hela mig och jag kan inte låta bli att le.
TOLV DAGAR!!
Igår fick vi mejlet om var vi ska tillbringa våra tre månader i Ghana!
Jag och Emma gallskrek i kör för varje rad vi läste...
Och såhär ligger det till!
Barnhemmet ligger i 20 000 invånare-staden Mampong, mitt inne i Ghana men ganska långt söderut. 36 miles till Kumasi som är Ghanas näststörsta stad om jag fattat det rätt.
Vi kommer att vara på "Mampong Babies Home", och det innebär att vi ska mata, bada, byta blöjor och ge all vår kärlek till föräldralösa barn som kan vara allt från en dag gamla upp till 4 år. Jag tycker att det låter helt underbart, förstå var mysigt att gå omkring och gosa och ta hand om afrikanska bebisar (dom är sötare än alla andra bebisar!!) hela dagarna! Sen kommer det såklart också bli otroligt jobbigt.. Kan inte ens föreställa mig att det helt plötsligt få en bara några timmar gammal pytteliten bebis i min famn, som jag ska ta hand om som om jag vore dens mamma. Men jag känner bara lycka och längtan just nu!!
Familjen vi ska bo i är mer.. hm, spännande! Den består av Mama Theresa 67 år, en tjej på 21 år, två killar på 21 och 20 år, en liten kille på 7 år och så "Patrick, 52 år". Vi får nog helt enkelt ta det som det kommer! Huset vi ska bo i har tydligen både dusch, WC, teve, elekricitet. Lite av en besvikelse när vi nu har ställt in oss på hål i marken eller en ränna på gatan, och har inhandlat mängder av intim och ansiktsvåtservetter, haha. Men vi kanske inte ska ha allt för stora förväntningar heller, men det blir nog bra!
Vad i har hört från andra är det ganska vanligt att arbete och familj ändras innan man kommer dit, så vi vet ju inte helt säkert. Men det känns ändå otroligt skönt att iaf ha en bild av hur det kommer bli, även om den kanske ändras.
Min tankar och känslor inför resan går verkligen upp och ner. Jag misstänker att malariamedicinen vi börjat tagit ligger bakom en hel del. Vissa dagar känner jag mig helt deprimerad utan någon egentlig anledning och ofta har jag en klump av oro i magen, men jag känner ändå att jag egentligen inte alls oroar mig särskilt mycket för resan? Yrsel har jag också, och allt det här är biverkningar man kan få av tabletterna. På nätterna kan jag vakna med ett ryck och tänka JAG FÅR INTE GLÖMMA ATT BETALA IN FÖRSÄKRINGEN eller JAG FÅR INTE GLÖMMA ATT PACKA VÄTSKEERSÄTTNINGEN.. Allt kanske egentligen är resfeber, eller inbillning eftersom jag vet att det är vanligt att känna såhär efter att ha tagit malariavaccinet.
Ändå längtar jag så mycket nu, jag vill bara vara där nere och börja vårat erbete, lära känna vår familj, börja göra nytta och njuta av livet! Det pirrar i hela mig och jag kan inte låta bli att le.
TOLV DAGAR!!
2 veckor!
Idag är det exakt två veckor kvar tills vi lämnar Leksand.
Just nu känns det som att tiden går alldeles för sakta, jag vill bara åka, NU!
Men samtidigt är varenda dag fram tills avresa fullbokad känns det som.
En massa småärenden som läkarbesök för ett födelsemärke, tandläkarbesök för att laga hål, frisörbesök, bankbesök, sista minuten-shopping...
Vi har fått tillbaka våra pass och har nu godkänt visum, och vi får nu bara hoppas att det räcker för att ta oss in i landet! Enligt inte allt för säkra källor är ghananerna livrädda för att få in svininfluensan i landet, så det gäller att inte nysa på Accras flygplats...
Vi är nu vaccinerade mot Gula febern, Hepatit A & B och Polio (sedan förra årets Uganda-resa) och vi har just käkat klart tabletterna mot Tyfoidfeber. Idag började den evighetslånga Malaria-kuren som vi ska ta varje vecka tills fyra veckor efter att vi kommit hem. Belv lite orolig då jag läste att bieffekterna av Malariaprofylaxet kan orsaka ökad åksjukhet, jag som har totalt typ 25 timmars tågresa framför mig nästa vecka, det kan bli intressant! Vi ska även dricka koleravaccin, och sen är det bara att hoppas att det räcker!
Vi har fått två olika pencillin utskrivna in case of emergency...
Shoppingrundan på Apoteket är avklarad, pjuh. Och i onsdags for jag och Emma till borlänge för DEN STORA SHOPPINGEN. Jag hoppas och tror att nästan allt praktiskt är inhandlat nu. Vi fick en hel kasse med leksaker från Barnens Hus, och en hel del andra presenter är köpta.
På måndag ska vi intervjuvas av tidningen, haha. Packning ska packas, och vi väntar spänt på mailet som ska berätta om var vi ska jobba och var vi ska bo.
Om 16 dagar, är vi Accra.
Just nu känns det som att tiden går alldeles för sakta, jag vill bara åka, NU!
Men samtidigt är varenda dag fram tills avresa fullbokad känns det som.
En massa småärenden som läkarbesök för ett födelsemärke, tandläkarbesök för att laga hål, frisörbesök, bankbesök, sista minuten-shopping...
Vi har fått tillbaka våra pass och har nu godkänt visum, och vi får nu bara hoppas att det räcker för att ta oss in i landet! Enligt inte allt för säkra källor är ghananerna livrädda för att få in svininfluensan i landet, så det gäller att inte nysa på Accras flygplats...
Vi är nu vaccinerade mot Gula febern, Hepatit A & B och Polio (sedan förra årets Uganda-resa) och vi har just käkat klart tabletterna mot Tyfoidfeber. Idag började den evighetslånga Malaria-kuren som vi ska ta varje vecka tills fyra veckor efter att vi kommit hem. Belv lite orolig då jag läste att bieffekterna av Malariaprofylaxet kan orsaka ökad åksjukhet, jag som har totalt typ 25 timmars tågresa framför mig nästa vecka, det kan bli intressant! Vi ska även dricka koleravaccin, och sen är det bara att hoppas att det räcker!
Vi har fått två olika pencillin utskrivna in case of emergency...
Shoppingrundan på Apoteket är avklarad, pjuh. Och i onsdags for jag och Emma till borlänge för DEN STORA SHOPPINGEN. Jag hoppas och tror att nästan allt praktiskt är inhandlat nu. Vi fick en hel kasse med leksaker från Barnens Hus, och en hel del andra presenter är köpta.
På måndag ska vi intervjuvas av tidningen, haha. Packning ska packas, och vi väntar spänt på mailet som ska berätta om var vi ska jobba och var vi ska bo.
Om 16 dagar, är vi Accra.
