Sofia i GHANA

Maache from Kumasi! Maste borja med lite personliga halsningar till Patrik, Elin, Amanda och Lovisa, jag hade hoppats (i mina langsokta drommar..) att det skulle vara nagot slags hyffsat internet i Ghanas nast storsta stad, sa jag KANSKE hinner skriva mejl till er men annars sa kom ihag att jag tanker pa er och saknar er, och jag alskar att lasa om era liv darhemma i kommentarer och mail! Aven om det vore trevligt om jag nagon gang kunde skriva ett mail var till er, men det ar val tanken som raknas, haha... Livet i Ghana ar omvaxlande superkul och vi garvar ihjal, sen langtar man lite hem, sen ar livet bara for harligt, och sa kanner jag allt oftare, jag trivs nu! I tisdags efter senaste blogginlagget gick vi en runda pa stan i Mampong, hamnade mitt i ett skyfall (da det ar regnperiod) men det harliga med detta land ar ju att man blir inbjuden i dom sma fallfardiga affarerna langst gatorna, och denna dag blev det att sitta pa varsin pall och diskutera livet med tva ghananska tjejer i 20-arsaldern, dom var sa uppgivna, dom sa att det finns inga jobb har och dom hankade sig fram genom att sy klader. Dom var valdigt kaxiga dock och hanade nog oss rejalt men det ar ganska komiskt allting.. Sen jobbade vi var andra kvall, och pa vagen hem fick jag frossa och feber. Gick och la mig med tappt nasa, 38,5 i feber och halsont, vaknade med lite feber pa onsdagen sa Emma fick ga sjalv till jobbet. DOTRISST ar ordet for att ligga inbaddad i var dubbelsang i myggnatet och lasa. Tankar som Malaria, Tyfoidfeber och hospital hinner tankas ganska magna ganger en sjuk dag en sam i Afrika.. Daremot hann jag smida en massa semesterplaner som vi ska infria dom kommande helgerna! Emma kom hem, dagen gick laaaangsamt sjalv, men var van Seth roade oss i vardagsrummet. Han tror att jag har blivit sjuk for att vi var ute och joggade en morgon och jag maste verkligen se sa liten och klen ut i hans ogon, haha.. Han beskrev Emma (som han ar VALDIGT fortjust i, haha..) som "strong like an elephant" och vi grat av skratt. Vilken komplimang! Nastan annu roligare var att mig beskrev han (tank nu att Emma belv beskriven som en elefant) "a little bit stronger than a spider", dar har vi afrikas syn av mig! Min personlighet at "you know a snigel? Sofia is like i snigel, slooow.." Haha fast han ar en helskon kille! Samna kvall fick aven Emma feber sa hela torsdagen var vi bada hemma, lag och laste, smagnabbades och gick varandra pa nerverna, och sen slog sig Pastor O ner pa varan "veranda" och vi gav honom en rejal omgang Yatzi, som jag forovrigt vann efter final och allt! Hande inte mycket alls den dagen, vi var mest i aterhamtningsstadiet av vara forkylningar... Pa fredagen var vi fit for fight igen, och gick till varat Babiehome. Morgonen gick ganska snabbt och smidigt, vi var 5 volontarer, tva nya svenska tjejer som ar har i tva veckor och gor sitt gymnasieprojekt. Det ar fortfarande svart att komma ihag namnen pa alla cirka 20 bebisar, vissa fastnar ju direkt, men dom ar ju valdigt lika med frisyrer och sa, men en sak ar da saker, och det ar att dom ar sa GRYMT sota och underbara hela bunten!! Vi gick hem for lunch som vanligt, och passade pa att tvatta upp en stor balja klader, vi borjar ju bli grymma pa det dar med att tvatta the african way! Balja med vatten och tvattmedel, gnugga, skolja rent i hink, vrida ur, hanga, haha... Sen blev det lite mat och kortspel, jag borjar fa en kansla av att man aldrig mer kommer vilja se en kortlek eller ett Yatzi efter dom har manaderna eftersom att det ar vart eviga tidsfordriv.. Tiden gar valdigt langsamt, och samtidigt som jag vill att den ska ga fort sa alskar jag kanslan av att vi verkligen fangar dagen, Carpe Diem! Vi gor och upplever sa otroligt mycket, det gar inte en dag, en timme knappt utan nya manniskor, intryck, syner, skratt. Man vet aldrig hur nasta dag ska bli och vad som ska intraffa, och det kanns som att man verkligen ska passa pa att leva i nuet! Och vi ar faktikt valdigt bra pa att ta vara pa tiden. Efter lunch nar vi kom tillbaka till barnhemmet var det bara jag, Emma och som anstallda afrikanerna, och nu tar jag verkligen tillbaka det dar med att kanna sig overflodig! Man racker inte till, det ar omojligt. Alla smattingar skriker och grater fortvivlat i kor, alla har blota "blojor" (igar var alla plastblojor slut, och da pratar vi inte Pampers utan ett lakan som ar ihopvikt som man sen knyter fast med ett plastskynke) sa vi fick forsoka fa ihop sma tygbitar runt deras sma magar och rumpor, och ar man inte med kissar nagon pa golvet och tva minuer senare har tre andra barn slickat i sig, alat runt i eller bara sprungit igenom det och allt at dyblott.. Kanslan av otillracklighet var hemsk! Men samtidigt ar det i dom har lagena man far tanka pa att kan man hjalpa en liten ar det battre an inget.. Det ar verkligen ett kaos pa det dar barnhemmet, aven om barnen far nastan allt dom behover, sa ar det sa manga barn som blivit elaka och jobbigt dryga i jakten pa uppmarksamhet och karlek. Det ar sa svart att racka till ibland. Vi gick hem TOTALT SLUTKORDA, Emma med feber igen, men med ett "may god bless you" och en kansla av att man gjort nagot bra med oss. Pa kvallen var jag ackligare an nansin, forlat for detaljer med hela kjolen ar nerkissad eller blot av att man suttit i kiss, hela linner med bajs och krakflackar, sa det blev ett bath. Vi sag ocksa Ghana spoa Brasilien i U21-worldcup efter straffar i fotboll, kul! Efter tidig kvall har vi idag akt till Kumasi, en timmes fard med TroTro och sen var vi vilse. Igen! Fick ringa var van Boniface och efter nan timmes vilsenhet hittade vi pa honom.. Han visade vart vi kunde ata, vilket inte var nagon hojdare direkt.. Ljummet ris och kall kyckling fran ett Fast Food-stand, sa nu ar det val bara att invanta Salmonellan, haha.. Efter aatt han jobbat klart ska han visa oss runt lite i staden som forovrigt ar ENORM med 1,5 miljoner invanare, tror jag. Livet rullar pa helt enkelt! Maten ar jattekryddig och god, det ar ris, kyckling, spagetti, lite vegetables och olika kryddsaser mestadels, och ibland far vi macka med omelett, det ar lite enformigt men vi lider absolut ingen nod! Toan gar att spola i ungefar en gang om dagen, annars ar det en hink med vatten som galler. Duschen ar en halv hink kallt vatten med stinkande rengoringsmedel i, som man haller over sig med en mindre hink, det ar ju inte direkt sa man njuter i halvtimmes duschar om man sager sa, men rena blir vi.. eller? Det ar barn overallt, var vi an gar, och ordet OBRUNI (viting) ekar efter oss. Dom ar jobbiga ibland, men man blir ocksa himla glad av att nan ropar SOFAJA och vill skaka hand och kramas vart man an gar. Vi tittar pa TEVE pa kvallarna. Helt otroligt! Jag blir trott halv nio pa kvallarna, haha, Emma blir lika less varje gang. Alla killar har tycker Celine Dion ar en hojdare att lyssna pa, sarskilt Titanic/laten. Gar man ut har med Foppatofflor pa fotterna sa star hela byn bakom och garvar och ropar efter en. Jag kan forsta dom! En vanlig dag.. Jag vaknar forsta gangen runt 3, 4 pa morgonen av att tuppen och honorna for ett jakla liv. Klockan 6, halv 7 ringer vackarklockan men da ar man ganska vaken redan for alla ar uppe 5 har och eftersom att varan gard har en vattentank ar det fullt liv utanfor varat fonster som saknar glas. Vi ater en tjock skiva kritvitt bord utan palagg och dricker lite te eller vatten, och efter solkramsinsmorjning och tandborstning gar vi till jobbet. Pa morgnarna ar det ge frukost till dom stora barnen som sen gar till skolan, tvatta madrasser, byta blojor och vacka bebisarna, sen ska alla dom badas och smorjas in med olja och puder, klas pa och sen matas med frukost. Sen ska det bytas och pa med pyjamas och sa ska dom sova igen. Vi gar hem, ater lunch och sen tvattar vi, gar till internet eller bara slappar fram tills klockan 3 da vi borjar igen. Da ar det mystime! Vi sitter och gosar och ger all var karlek till barnen, byter lite blojor, busar. Sen ska det matas igen, bytas och pa med pyjamas igen infor kvallen. Hanga over myggnat och pussa godnatt, och sa gar vi hem i skymningen. Da blir det middag och sen teve, spela spel, lasa och sa (i alla fall jag, haha..) sova vid 9, halv 10. Livet ar ganska underbart! Jag och Emma ar lite som ett gift gammalt par, vi vet ju precis varandras retiga punkter och pikar varandra ratt mycket, men det ar nog bara bra, haha.. Vi skrattar ju och gar varandra pa nerverna om vartannat. Familjen ar bra. Dom ar snalla. Mama ar gullig, Yvonne lagar god mat, och en annan syster ar faktiskt ganska trevlig. Barnen ar dryga, en fuskar jamt i spel. Varat boende ar allt annat an frascht, men livet ar ju till for att levas.. Nu mar jar bara bra, hemlangtan och allt sant kommer och gar, men sant ar ju livet hemma ocksa. Ja, vi njuter av livet helt enkelt.. Vi hors om inte allt for lange hoppas jag, jag saknar er alla! PUSS!