Sofia i GHANA

Heeeeeeej vad underbart att internet efter fyra dagars UR FUNKTION!

Sag att forra inlagget blev helt utan stycken sa vi far se hur detta ser ut.. Livet i Ghana ar faktiskt underbart, och efter den tid det tog att komma tillratta och kanna sig hemma sa kan jag aterigen bara saga en sak och det ar: JAG ALSKAR AFRIKA!! Och det kommer bli annu svarare att sluta efter denna resa, jag och emma borjar bli radda att vi aldrig kommer vilja aka nagon annanstans, haha.. Jag saknar Patrik sa SJUKT mycket, jamt och standigt, jag har aldrig saknat nagon sa mycket nagonsin, men jag blir ju glad av det ocksa, sa det funkar.

I lordags efter fiasko/internet (vi har nu fatt hora att det faktiskt FINNS ett jattesnabbt internet i Kumasi, sa nasta gang vi aker dit ska vi kanske forsoka lagga inte lite bilder och kanske kunna goa lite mer an skriva blogg och kolla mailen, hehe) sa tog Boniface med oss till ett supermarket dar jag kopte en supersot ananassylt, sa frukosten ar lite battre, men det jag saknar mest fran Svergie ar utan tvekan riktig frukost! Sen gjorde vi inte sa mycket, vandrare omkring lite och sa kopte vi ANANAS som inte finns har i Mampong, lovely! Pa sondagen var vi ute och tranade lite pa morgonen, sen spelade vi Yatzi hela eftermiddagen med pastorn, minns inte riktigt vad som mer hande, en lite slo och langsam sondag helt enkelt... Pastorn bjod oss forresten pa afrikansk apelsin (vanlig fast skalad och skard pa annat satt, helt sjukt gott! Nagot att infora hemma definitivt!)


I mandags var det barnhemmet igen, pa morgonen var det jag, Emma och tva svenska tjejer som bara var har i en vecka for deras projektarbete pa gymnasiet, pa eftermiddagspasset var vi helt sjalva och jag maste saga att vi var duktiga! Mitt pa dagen gick vi bara en runda pa stan, som vanligt, och gick och halsade pa Samuel, en av vara vanner, haha.. I tisdags var det lika pa jobbet, vi fyra pa morgonen och ensamma pa kvallen. Det ar jobbigt och sa, men samtidigt ar det skont att fa gora lite som man sjalv kanner och man lar sig verkligen av det. Vi tvattade lite pa lunchen och gick och kollade efter internet som var trasigt. Jag tror det var denna eftermiddag mitt storsta HALLELUJAHMOMENT hittills pa denna resa kom, namligen att vi hittade en pase napp-godis som vi hade glomt, jag FLOG i luften! I onsdags jobbade vi och sen foljde vi med som lite aldre barnen till Daycare och gick en promenad med dom, mysigt var det. Sen gick vi till marknaden eftersom att onsdag innebar Market Day i Mampong, valdigt kul upplevelse, folk och grejer OVERALLT, allt gar verkligen att kopa, allt vi koper i olika affarer finns dar. Vi letade avokado men kom bara hem med massa apelsiner, men det ar godis har det! Igar var det jobb igen, nu ar det jag, Emma, en svensk och en norsk tjej (som aker nasta vecka) och en kanadensisk som ska vara har till sista november. Pa lunchen funkade internet fortfarande inte, sa da tog en av vara sma vanner med oss till en del av Mampong vi inte sett forrut, och vi fick se skolorna och collage tror jag det var. Vi kom in bland typ 30 datastudenter, alla killar, och fick sla oss ner vid typ katedern och lana datorn (som for ovrigt var det segaste jag nansin varit med om, och dte sager inte lite har..) och man kan val sammanfatta kanslan som UTTITTADE. Efterat slangde sig dom flesta over oss och borjade ta kort och ville ha vara nummer, haha, vi ar verkligen status att ha som vanner! Pa kvallen friserade familjens barn mig och sa hade vi lite sang och danstavling. Jag har forovrigt bestamt mig for att flata haret igen, haha.. Men denna gangen enkelt, hela haret i losa flator, nan dag vi har tid. Kul grej, och skont att fa bort det lite! Forresten ar varan Mama varldens ackligaste, hon snyter sig standigt i handen och hostar upp slem mitt framfor ogonen pa oss, och nar hon ater bara slicakr hon av hela handerna, handflatorna och sen snyter hon sig, och sa fortsatter hon ata (med handerna..) En av systrarna i familjen har vi nu fatt hora att hon latsas att hon heter Yvonne, sa sjukt, haha.. Egentligen heter hon Obaia, det later sa kul nar dom skriker det genom huset.. Vi har ocksa hort rykten (?) om att en av smakillarna kommer fran buschen (nan avlagsen slakting kanske) och att han far ata upp det vi far over pa tallrikarna, synd att iaf Emma ater upp ALLT nufortiden! Idag har vi jobbat morgonen och nu pa lunchen har vi tvattat och jag har pratat med Patrik, hojdpunkt!

Barnhemmet ar bade underbart och hemskt. Det ar sa lite karlek fran dom som jobbar dar, dom ar hardhanta, skriker jamt pa barnen, slar dom och skaller. Samtidigt har dom det bra, materiellt iaf.. Vi brukar borja med att tvatta madresser och vadra filtar och gora lite praktiskt, och sen hjalp till att kla dom aldre barnen som ska till Daycare. Det ar sa mysigt att sitta dar och sa kommer dom en och en och ska pa med klader och skor, och det ar hemskt nar vissa barn tar av sig skorna igen bara for att fa sitta en stund till i knaet. Jag forsoker fordela tiden, att alla ska kanna sig lite sedda och fa sa manga kramar man kan, men det ar svart och vissa barn slass och bara tvingar sig pa en, allt for uppmarksamheten. Dom ar sa fina alla barnen, och det ar svart att inte alska att sitta dar, fast det ar jobbigt och pafrestande ocksa. Sen ska "vara" bebisar matas och badas och sen klas och laggas. Dom ar det sotaste jag har varit med om, ALLIHOPA. Dom var vi verkligen lart kanna eftersom att vi ar mest med dom. Det finns en liten som jag tror heter Akusoa, hon kom forra veckan och ar bara tva veckor gammal, sa PYTTELITEN, trodde inte man kunde vara sa liten, hon vagde 2800 gram forra veckan... Sa har vi Asiah (vet inte hur det stavas) som ar liiite storre, men sa himla sot. Sen ar det mina tva favoriter, Seth som ar det perfektaste jag har sett, och sa lilla Tete som ar det sotaste pa jorden med sin frisyr och sina busiga ogon, och sa den lilla tjejen vi inte vet namn pa, som har trollbundit oss (men sarskilt Emma) med sin fasta blick i dom sa vackra ogonen. Hon skriker forovigt sa fort nagon inte haller i henne... Sen dom lite storre bebbarna, Victor som ar sa gullig och charmig, och sa Mosa som ALLTID ar glad. Abdul som ar full i bus och bara kryper runt, och sa den tjocka runda lilla Ya Baby, haha.. Bland dom lite aldre finns Isac som ar det sotaste och vildaste och busigaste, och sa Stanley som jag tror snart ar fyra ar och fortfarande varken kan ga eller prata... Och Prince saklart, lilla "obruni" som han kallas da han ar halften vit, halften svart. Antingen bara skrattar han och ar udnerbar, eller sa bara gallskriker han. Blessing, Ibrahim, David, Gloria, Blessing2 och Sheriff heter dom andra, men dom ar lite storre sa vi har inte umgatts sa mycket med dom.

Som storre barnen ar svarare.. Dom ar pa ett satt roligare att vara med, men dom ar ocksa valdigt pafrestande som sagt, aven om det nog bara handlar om for lite karlek i dom flesta fallen. Jag jamfor med Julia darhemma som ofta har FYRA VUXNA som bara bryr sig om henne, med dessa sakert 30 barn som delar pa kanske fem vuxna, det ar inte en rattvis varld.. Nar nagon kissar pa sig sa sjunger froknarna nagot om skam, och ofta blir det lite smisk eller sa... Det ar sa svart, vi har inte varit har lange, men man far forsoka ge det man kan och orkar. Jag har ju aldrig alskat barn, sa ibland kan det kannas trakigt och svart, men samtidigt sa alskar jag det faktiskt.

Jag och Emma har redan borjat med "leken" att vi bollar efterlangtade matratter emellan oss, haha.. Tacos ar det absolut mest eftertraktade! Daremot har vi absolut anpassat oss till afrikanernas matvanor, efter tva veckor kan jag nu utnamna mig sjalv till "en totalt anpassad volontar" da jag faktiskt tva ganger har atit upp detta JATTELASS med mat, nu snackar vi typ tva, tre normala portioner hemma! Men vi jobbar ju hart om dagarna, men smaatande har vi dock tagit upp, det blir en hel del mariekex, knackebrod och sa den pase gottgott vi oppnat for veckan (vi har raknat ut att det blri en pase i veckan tills vi aker hem, haha.. Just nu ar det djungelvral!)

Jag trivs verkligen jattebra har nu, och samtidigt langtar jag hem sa mycket. Man kan verkligen vilja vara pa tva stallen exakt samtidigt har jag insett. Hemma finns Patrik, familjen, vannerna, stallet, ett bekvamt liv, det normala helt enkelt... Har finns kanske inte aventyr och spanning, men en helt oslagbar kansla av att tiden inte existerar och det finns aldrig nagra masten. Vi sitter ute pa kvallarna efter jobbet och jag kan bara sitta och njuta av den svala varmen, titta pa blixtrarna langt borta i fjarran, lyssna pa ropen, tupparna, musiken och bara kanna att livet ar sa javla bra! Jag kanner redan nu att jag kommer langta tillbaka sa sjukt mycket nar vi kommer hem, men sa ar det ju, man blir kanske aldrig helt nojd... Idag har vi firat var andra vecka i Mamong med malariatabletten, vi kommer fortfarande ihag... Dagarna gar langsamt, men tiden gar anda sa fort. For sakta just nu, men den kommer ha gatt for fort i slutet av december, det vet jag. Imorn aker vi till Kumasi och ska betala in oss pa ett hotell och sola och bada, det ska bli lovely!

Adressen hit ar till SYTOs kontor i Kumasi, vi aker dit och kollar posten ibland men inte sa ofta, sa om nagon skickar nagot kan det droja innan ni far svar, haha.. Det efterfragade adressen ar iaf: SYTO, SSNIT BUILDING, HARPER ROAD P.O. Box KS813, ADUM, Kumasi. (och Ghana kanske..?)

Amanda och Towe, AAA fan vad kul, ni gor sa himla ratt!! Vi ses i februari ja, och har tusen upplevelser att dela! Elin jag saaaaaknar dig lillan! Jag hoppas du tar hand om dig ordentligt och ar i stallet lite, jag ska ta med dig till Ghana nagon gang och visa dig allt det underbara! JULIA jag tanker pa dig varje dag och din avskedsteckning hanger i varat rum pa tvattlinan, jag ser framemot att fa alla valkomstteckningar som ar omtalade har i bloggen! Mamma, trana ordentligt pa friskis pa mig med och glom aldrig att slacka och tanda pa mitt rum, snart ar jag dar igen, sakna mig inte fooor mycket, men garna lite! Far, heja pa Leksand fran mig med och jag lovar att hjalpa dig med sommardacken i var, jag njuter lite at dig med har i varmen! Lovisa jag skrattade mig igenom din kommentar, vad skont att hora, jag saknar dig, men snart galopperar vi basta strackan mot Kenneth igen! Pussa Bamboo och halsa Lesley, och alla stallisar! I will be back!

Livet ar underbart, jag och Emma har fortfarande saker att babbla i munnen om, jag langtar efter duschen, duntacket, kranvatten, jag langtar hem sa himla mycket, men jag alskar nog livet har lite mer just nu. Nasta vecka blir det november och da har en manad redan gatt..

PUSS PA ER ALLA DAR HEMMA!