Sofia i GHANA

Hej alla dar hemma!
 
Ja, tiden gar sa fort, vi forstar verkligen inte var veckorna tar vagen? Men jag kan lova er att vi njuter av varje sekund! Ja, efter helgens fiasko borjar vi aterhamta oss... TYSKEN AR UTE UR RUMMET, HALLELUJAH! Efter grat och tandagnissel (ja, dramatiskt varre..) bor hon nu med Yvonne, familjens aldsta syster, och vi kan springa nakna, sprida ut allt varat skrap och strunta i att stada igen. Och, ja, det var en omstallning bara att ha en till Obruni i huset, det ar ganska drygt eftersom att vi ocksa jobbar tillsammans, men hon umgas ganska mycket med dom tva hollandska volontarerna, och hon ar faktiskt trevlig, sa det funkar.
 
Ja, dagarna flyter nastan ihop nu for tiden... Fran tisdag-fredag har dagarna varit uppstigning, frukost (den kritvita limpan har nu slagit nya langdrekord nar vi ar tre som ska dela, och tur ar val det sa som vi ater...) och sa traskar vi till Babiehomet. Vi ar nu sex volontarer, overbefolkat igen, men jag och Emma gar oftast over och hjalper till med dom storre barnen, och det ar ocksa jattekul. Nar vi sen ska bada alla bebbarna har vi ju dessutom chansen att glansa, da vi ar experter och dom amatorer. Dom har inte riktigt kommit in i rulijansen, sa vi far driva pa dom en hel del... Bada, torka, olja, pudra, kla pa, ren och nojd bebis! Sen lunch, och jag har latat till mig totalt och sitter ute och bara laser medans Emma tranar styrka pa vardagsrumsmattan. Men, det ar faktiskt ocksa att ta vara pa tiden, att bara sitta och vara, utan masten och tider att passa, ar ju inget man ar bortskamd med hemma. Vi tvattar lite da och da, och ibland orkar vi oss till och med ut pa en promenad. Mama sitter ocksa mest och hanger med oss, vi hjalper henne lite med maten (mosa lok och tomater till olika sorters stuvningar..) men mest sitter hon och pratar Twi med sig sjalv. Sen ar det eftermiddagspasset med barnen, vi sitter mest ute och bara gosar, leker, busar. Och ja, man blir verkligen mer och mer fast vid dom for varje dag som gar... Efter kvallsmatningen ar det dags att byta klader och blojor, och efter tvattning sa ar det sa mysigt attmysigt att fa satta pa ren pyjamas och bloja och natta dom ordentligt. Allt gar sa fort nar vi ar manga, och det ar lite trakigt att man bara hinner lagga tre, fyra stycken, mot nar det bara var jag och Emma och vi la halften var. Sen promenerar vi hem nar solen gar nerat, och efter bath och ombyte till myggovanligare klader ar det dags for middag, och da ar det kolmorkt. Kvallarna ar underbara, vi har mest suttit ute och bara umgatts, Pastorn tittar forbi for ett parti yatzi, Skarmen lunkar forbi och sager nagra ord. Ubolingen, Brotha, Angela, yam-kvinnan, nagon i familjen vill alltid leka eller umgas, Joyce och Ronaldo ar ocksa oftast dar. Och sen kring nio-tiden, blir allt lungt och tyst. Familjen lagger sig, huset slacks ner och pa varan annars med gangtrafik ganska livligt trafikirade "stig(?)" utanfor huset blir det tomt. Bara jag och Emma, som sitter ute och njuter, av Afrika, tystnaden, varmen. Och det livet ar ganska bra!
 
Efter en lugn vecka var det i lordags dags for utflykt! Klockan 6.00 hoppade vi in i var lilla taxibil som pastorn hade fixat, och vi hann anda in till town innan vi fick lov och stanna och reparera den. Sen blev den en minst sagt fartfylld resa... Var driver hade valdigt brattom och ja, varfor inte 140 km i timmen langst krokiga, guppiga vagar? Omkorningar i kurvor dar det fanns omkorningsforbuds skyltar, och baltet... Ja, nar vi blev stoppade i polisen fick vi forst lov att ta pa dom (men det fanns ingenting att knappa fast dom i), men efter lite diskussioner kom dom fram till att baltena var for smutsiga att ha pa sig. Efter en lang resa kom vi i alla fall fram till Boabeng-Fiema Monkey Sanctuary, dagens forsta mal! Och det blev en guidad tur genom "apskogen", och vi sag massor av sota apor! Vi matade dom med notter och bananer, och tog en massa kort. Sen akte vi vidare, pastorn tog i akta Sofia-anda fram fardkosten, och familjen, har far jag faktiskt ata nar vi aker bil! Men, det visade sig vara lattare sagt an gjort att ata hans pastasallad (ata sallad i afrika fastan man blivit strangt avradd, varfor inte... ja, jag tror vi har slappt hamningarna totalt nu, for handspriten har vi inte anvant pa veckor...) nar vi susade och studsade fram ut i buschen och over haliga sandvagar. Jag blev saklart aksjuk och sov mig igenom det mesta... Varat nasta resmal var Kintampo Waterfall, det var jattefint, och tuffingarna Pastorn, Emma och pastorns van "my boy" badade och simmade och det sag hur harligt ut som helst! Sen skumpade vi hemat... det blev ett stopp hos driverns mamma, dar vi kakade Popo (vi tror det ar papaya..) och fick en hel pase vatten gratis, man tackar for gastvanligheten har! Och sa kom vi hem till Mampong igen, lagom tills det forsta regnet pa flera veckor drog in, och det var faktiskt ganska mysigt att sitta och titta ut pa. Nu kommer (eller har ?) harmatan dra in, okenvindar fran Sahara och det kommer bli annu varmare.. (ar det mojligt?)
 
Igar var en lugn sondag... Jag lag i sangen nar Emma gick ut och joggade (ja nu har jag tagit julledigt, mitt nya liv startar pa friskis efter jul..), sen tvattade jag och vi slappade hela formiddagen, precis som en sondag ska vara. Lite hang hemma hos Skarmen, och sen bjod vi in oss sjalva till Samuel. Han tranade massa barn fran sin by i dans, infor en uppvisning dom ska ha till jul, och ja, man slutar aldrig imponeras av afrikanernas dans- och taktsinne... Det ar faktiskt lite pinsamt nar en femaring ar skickligare an man sjalv. Sen blev det som vanligt alldeles for mycket mat... Men vi klarade det nastan, men jag och Samuel gar INTE ihop riktigt och vi blir nog nastan osams... Jag vet, kulturkrock, men han lyssnar verkligen inte nar jag forklarar att det inte ar maten det ar fel pa, utan JAG AR LITEN I MATEN! Och forresten, jag finish min mat om jag VILL! Sen tog vi en taxi hem i morkret och ja, satt ute och malade malarbok, as always, haha...
 
Julstamningen har inte pa nagot satt infunnit sig, trots att dom spelar jullatar lite overallt. Jag hoppas och onskar for eran skull att det blir en vit jul, och sand en tanke till mig nar ni vraker i er allt gott, och SNALLA, spar naaagot, en slurk glogg, pepparkakor, knack, julgodis ar bara sma hintar... Varan jul blir den 24 en picknick med nagra utvalda barn, den 25 ska alla barnen klas fina och vi foljer nog dom till kyrkan och den 26 (var sista dag pa barnhemmet.. HJALP!) blir det en liten fest med alla barn, mysigt! Vi vet inte riktigt vad som hander i familjen, men ja, det blir val jag, Emma och en godispase, och det duger bra.
 
Ja, tva veckor kvar i Mampong, tre i Ghana... Men vi njuter! Och det borjar faktiskt kannas riktigt skont att fa komma hem ocksa, ata svensk mat, sova i rena lakan (annu en hint...)

Igar var vi lediga pa dagen, akte till Jamasi pa dagen men det funakde itne att skriva i bloggen. Sen gick vi till barnhemmet efter middagen, redo for att prova pa att jobba nattpasset! Det var jattespannande, men ja, efter att ha matat dom pyttesma bebisarna sa somnade jag och Emma pa varsin stenhard liten madrass pa golvet och sov fran 11 till 4 pa morgonen da vi blev vackta av en av dom som arbetade... Vilak nattarbetare! Vi matade och bytte pa bebisarna och sen la vi dom igen, och sen hjalpte vi till att bada dom stora.

Idag efter att ha sovit nagra timmar tog vi oss in till Kumasi och familjen, eran underbara julklapp har kommit fram! TUSEN TACK, det var precis vad som behovdes for att komma i liiite julstamning iaf!

STOR KRAM, tanker pa er!!