Sofia i GHANA

Hej igen allihopa hemma i (kalla, snoiga?) Sverige!

Ja, forra gangen var ett ganska stressat inlagg, publicerade inlagget en minut innan tiden gick ut sa kande att jag hade MASSA mer att beratta, fast det ar ju som vanligt. Kan ju ta lite kort det jag glomde... For det forsta, mamma, Karin och alla andra renliga dar hemma kan jag ju rapportera att JA, nu har vi antligen tagit mod till oss och utrustade med plasthandskar och plastpase lyckades vi (mest Emma) FA BORT DET ACKLIGASTE JAG HAR VARIT MED OM, den mogliga gamla handduken i badkaret. Det ar sa sjukt komiskt och ja.. SJUKT att vi har latit det ga sa langt. Vi tog aven oss tid att tvatta av badkaret, och nu kan man faktiskt se att det ar ett vitt badkar. Vi hade aven en trevlig sondag med musar. Nar vi skulle aka hem fran Safari Beach var det en liten, liten nabbmus i var vaska, panik, men det varsta var nastan nar vi kom hem till Mampong igen, och Utbolingen hittar en liten dod mus som han sen jagar mig runt i huset med. Han kastade den pa mig och sen knot han fast den i ett snore och holl pa att garva ihjal nar han sprang med den efter sig och jag gallskrek. Ja, en ny fobi ar upptackt!

Den har veckan har for ovrigt varit helt underbar! Jag vet inte om det ar att vi har insett att tiden borjar rinna ivag, att vi faktiskt nu bara har tre veckor kvar i Ghana, men vi har verkligen tagit vara pa och njutit, och anda har vi inte gjort sarskilt mycket, och det ar kanske det man kommer sakna mest. Jag alskar (eller okej, det ar ganska drygt..) att vakna i morkret mitt i natten och istallet for att titta pa klockan sa lyssnar jag efter om det ar tyst, upp tupparna har borjat gala eller om manniskorna har borjat fylla sin dunkar med vatten fran tanken utanfor varat fonster. Att saga godmorgon till varan faktiskt ganska underbara familj, man kanner sig faktiskt som en del av den nu. Man borjar forsta det har med hur "otrevliga och osociala" dom var i borjan, for det ar sa dom ar har. Folk kommer och gar i huset, dom slanger nagon kommentar, nagon kanske svarar. Det ar Afrika helt enkelt. Vi sitter ute pa lunchrasten, laser, skriver lite tankar, spelar spel, och ute pa garden sitter Mama och lagar mat over en kolgrill, alla som gar forbi vinkar, halsar, fragar "Etesej?", hur mar du. Manniskor har ar sa enkla, sa himla avslappnade, och i Mamas hur verkar dom flesta vara valkomna. Sitta ute pa kvallen och ha alla runt om sig. Mama och Jam-kvinnan sitter och skvallrar om allt och alla, och nar Yvonne kommer hem fran jobbet slar hon sig ner med dom. Angela och Albert (borde iaf) pluggar ute i en fatolj eller golvet, Angela sjunger troligtvis ocksa en psalm HOGT och TYDLIGT med sin falska sangrost, BRODDA (Albert) kan ocksa mycket val ligga pa golvet och gallskrika for att han inte fatt som han har velat. Joyce, en av grannflickorna, tittar alltid forbi, drar mig i hastsvansen, hjalper Utbolingen med laxorna. Utbolingen, som for ovrigt vid det laget troligtvis redan har oppnat fonstret ovanfor mitt huvud och skramt livet ur mig med ett gapskratt, dansar mest runt, hjular lite over golvet, tills Mama ropar "ATTA!!!" (vi undrar om det betyder slav) och han ger oss ett litet leende innan han ar back to work. Skarmen luffsar troligtvis forbi i sina flip-flops (Emma kan identifiera hans steg, sa vi vet nar han kommer) och hamtar vatten till sitt bath. Obaja, hon gar mest runt och smagarvar eller skriker pa nagon.

Barnhemmet... Blir tarogd bara av tanken pa att lamna VARA barn. I borjan var det svart, mest bara mycket barn och blojbyten, och dom flesta som kanner mig vet att jag inte ar den optimala barnalskaren. Men nu.. Man behover inte alska BARN, det racker att man alskar barnen i sig. For varenda en av dom dar sma liven kanns nastan som ens eget. Dom ar sa fruktansvart vackra allihopa, och varenda en av dom ar speciella. Att komma in pa morgonen och dom storsta bebisarna star och skakar sanggallrena och skrattar mot oss, att bara kika ner i Seths sang och killa lite pa magen sa han gurglar till av skratt, nar Gloria kommer tultandes med sitt Gollum-ansikte och varldens vackraste ogon (och ogonfransar, Mascara-reklam nasta) och bara skrattar, nar Yaa-Baby kommer alandes ut genom dorren i sakta mak, ja, jag kan fortsatta i evigheter. Vi ar nu fem volontarer pa barnhemmet, ibland kanns det som att allt gar for fort och man hinner inte vara med alla barn pa en dag, men a andra sidan har vi nu jattemycket tid till var och en av barnen, och det ar lovely.

Tisdagen var for ovrigt en lustig dag. Pa morgonen nar vi ska ga till barnhemmet gar Emma ut i forvag, men kommer sen snabbt springades tillbaka och tjuter "HAN AR HAR UTANFOR! HJAAAALP!" och det visar sig att varan van Jesus Christ sitter mittemot huset och vantar. Ja, han ar ju ganska harmlos, men lite laskigt att ha en stalker! Han foljde oss hela vagen till barnhemmet, men vid dorren fick vi satta stopp och han sag lite missnojd ut, och sen dess har vi inte sett till honom. Nar vi kom hem for lunch var Emma pa rummet, och jag gar ut for att satta mig och vanta pa maten (Mama har varit bortrest pa begravning i veckan sa den tjurigaste av alla familjemedlemmar, Rose, fick komma med lunch till oss, ja, det gjorde oss sakert mer gillade hos henne), nar det star en man och knackar pa Mamas dorr. Jag forsoker forklara att hon ar bortrest, men han kan inte engelska, men foljer efter mig och visar upp ett mynt lite hotfullt, jag ropar pa Emma, han ar jattelaskig med rodsprangda ogon, men som tur ar kommer Rose och kor bort tiggaren. Och efter lunch sitter jag ute och laser nar en tonarig tjej pa vag hem fran skolan far syn pa mig och bestamt stegar in i huset, och vill halsa. Hon presenterar sig och berattar att hon ar ett Jehovas Vittne och att jag ska ga med. Jag avbojer, men hon ska hamta bocker till mig, och borjar bli ganska aggresiv och patrangande. Nar jag inte forstar ett ord hon sager blir hon nastan galen och borjar skrika lite hysteriskt at mig. Det hela ar lite obehagligt, och som TUR ar kommer Yvonne hem, och tjejen ger sig av med loftet att "I will come back every day" (vilket hon inte har gjort) och Yvonne sager att hon inte ar helt klar i huvudet den tjejen. Ja, har i Ghana behover man inte en lamna huset for att fa sig lite upplevelser...

Annars har veckan varit en vanlig vecka, om det nu kan vara det har i Afrika. Igar var det Farmers Day, en helgdag har i Ghana, sa dom flesta var lediga men inte vi. Pa kvallen var vi bjudna pa Dinner Party av Jeffrey, en av projektkillarna. Det var massa elever fran college i Mampong, vi fick ol, mat och sa dansade vi vilt. Vi fick smyga oss in genom den lasta gaten hemma (med hjalp av Jeffrey, da "I can see you need some help..."). och forresten, fick ju resans kommentar igar kvall... "I like your painted nose!", japp, min roda nasa borjar bli kand aven har. Forresten, nar vi akte hem fran semestern och satt i en taxi kom en man och sa "I love you" till mig i framsatet, "is that your mother?" och pekar pa Emma i baksatet. Annars ar ganska manga overtygade om att vi ar tvillingar..

Imorse fick vi en chocknyhet! Obaja meddelade att hon ska aka och hamta en NY VOLONTAR, som ska bo I VARAT RUM! Okej?! Vi har ett badrumsgolv som ar brunt av smuts, sangen dar denna stackare ska sova i ar full av vara grejor (dom slangde vi ungefar ner pa golvet innan vi akte till Kumasi..) och myror, och jag och Emma pratar oppet om allt har. Ber till gud att denna stackare inte ar smutsallergiker, och kanske allra helst inte kan svenska.. Hur detta ska ga blir spannande.

Ja, vi ar nog ganska vana afrikaner nu for tiden. Vi vinkar till oss taxis och tro-tros ganska enkelt, och betalar det afrikaner betalar (trodde ni ja, blasta Obrunis..). Nar vi aker genom byar och stader ar det inte langre att man faschinerat tittar ut pa allt och forundras, utan det ar ganska mycket som att aka buss hemma i Sverige. Man tittar ut, men reflekterar inte sa mycket langre. Man kommer aldrig kunna smalta in i den har kulturen helt och hallet, vi ar vita och det kommer nog aldrig forandras att man blir sedd som annorlunda da, men man lar sig sa mycket, det ar nya saker varje dag, och pa nagot satt bli man nog battre och battre pa att acceptera att, ja, har gor dom sa, och i Sverige gor vi inte sa, that's it.

Sverige med rinnande dricksvatten, tvattmaskin, dammsugare, dusch med varmvatten och STRALE, kylskap och skafferi fylld med svensk mat dar man kan ta vadm an vill nar man vill, standig tillgang till dator och teve, kora bil, ja, HEMMA helt enkelt, kryper allt narmare och det ar klart man langtar, men man har verkligen insett att det gar att leva sahar, och jag tycker faktiskt om det. Det kommer bli det basta som har hant att fa komma hem igen, men det ar sa vemodigt att tanka pa att vi nog aldrig mer kommer leva det har livet, i den har familjen, i den har staden, med VARA barn, med Emma bredvid mig i vatt och torrt, men sant ar livet... Det ar for tidigt att borja runda av resan, men det gar samtidigt inte att inte tanka pa det. Vi ska njuta allt vi kan nu dessa tre veckor och gora allt vi vill, sen blir det en veckas semester, och sen blir det alskade, rena Sverige och alla ni SAKNADE dar hemma!

Nu ska vi ta oss till Vics Baboo och ata god mat, sen blir det lite smaarenden har i Kumasi, kolla efter paket, handla pa supermarket.

Towe och Amanda, LYCKA TILL NU TJEJER, ni kommer fa det helt fantastiskt, och det ni gor ar fantastiskt! Elin, jag saaaaaaaaaknar dig! Tiffany tack for varmande ord, ja, vi ska fira jul pa barnhemmet, vi planerar att den 24 december ta med nagra av dom aldre barnen pa en picknick och ha det som en speciell grej for dom. I Ghana firar dom jul 25 eller 26, vi vet inte riktigt, men hur som helst sa blir det da ett litet "party" for barnen. Och halsa alla gamlingar jattemycket!

STOR KRAM TILL ER ALLA!