Att saga farval...
Hej pa er alla dar hemma i vinterlandet!
Ja tiden rinner verkligen ivag nu... Sen forra mandagen da vi skrev har det som vanligt hant MASSOR. Det mesta har kretsat runt barnhemmen och alla vara sma alsklingar... Vi har forsokt njuta av varje sekund, men det ar svart att forestalla sig att det verkligen snart ar over... Min alskade lilla (stora..) Yaa-baby blev sjuk, feber och kraktes, men det var ganska mysigt far da ville hon bara sitta alldeles stilla och mysa i knaet, annars alar hon bara runt runt pa marken. Flera av dom storre barnen har ocksa varit sjuka, och sen blev lilla vildingen Isaac aven han sjuk, sa det ar val nagot som gar... Det roliga ar nar personalen tar pa sig rollen som doktor och forklarar att ALLA har malaria, okej...
En annan sak som har praglat veckan ar SMALLARE som verkar ha kommit till Mampong pa allvar. Hela kvallarna smaller det utanfor huset, och med Emmas forkarlek till smallare och raketer, akte det en tallrik (tom fran mat som tur var) i golvet med ett brak.. Det var en kvall nar Mama var borta och alla lekte rovare, jag, Emma, Obaja och Angela skrek ikapp och det slutade med att en livradd Obaja sprang och tog ner all tvatt fran linorna och foste in oss alla i huset, och vi skrattade at oss sjalva.
Ja, och i torsdags blev det da den 24 december, en helt vanlig dag har i Ghana, men jag vaknade iaf av att Emma vande sig i sangen och sa GOD JUL SOFIA! Morgonen gick som alltid i barnhemmets tecken, var sista "vanliga" morgon nagonsin... Pa lunchen fick vi ananas av Mama, festligt! Och sen gick jag och Emma pa shoppingrunda i town. Kopte bananer, apple, apelsiner, kex, chokladran och festis och med fullpackad ryggsack gick vi tillbaka till barnhemmet. Vi hade (hemskt nog..) valt ut fyra barn av dom storre, Isha, Peter, Yayaba och Fadjo som skulle fa folja med pa picknick. Vi hade aldrig klarat av att hantera allihopa av dom sma vildingarna, och vi tankte att det blir ju en speciell dag for nagra, battre an inget... Mabel (bossen) hade sett till sa dom var jattefint kladda, nastan pinsamt fina i prinsessklanningar... Och flickorna hade dockor i ett skynke pa ryggen ala Afrika, pojkarna fick varsin leksak med sig. Det ar sa hemskt att det bara ar vid sadana tillfallen dom ar anvanda sakerna.. Vi gick ivag en bit och slog oss ner pa filten under ett trad. Barnen var nog lite i chock, det ar INTE ofta dom ar utanfor barnhemmet, och varje grej vi gav dom att ata slappte dom inte ur sikte, utan holl hart i, man blir nog sa efter att ha tillbringat hela sitt liv pa ett barnhem med 40 andra.. Det hela var hursomhelst valdigt mysigt, aven om det blev lite kaos med ungar som skulle pa toa med mera. Det kan nog ha varit den mest meningsfulla julen i mitt liv! Pa kvallen skulle familjen till kyrkan, fran klockan 8-12, och vi hangde pa. Efter lite julhalningar fran Sverige over telefon (ja, vi var ganska avundsjuka pa er..) gick vi till katolska kyrkan dar familjen gar. Det var ganska mysigt ett tag, massa sang och dans, men fyra timmar var lite val mastigt och ogonen borjade sa smaningom ga igen. Sa vid halv 11 traskade barnen - jag, Utbolingen och Emma, med en sovande Brotha pa ryggen - hemat och sa var julafton slut for det har aret!
Den 25 ar dagen da Ghana firar jul, och pa morgonen nar vi kom till barnhemmet var stamningen hog! Kaos var det ocksa nar alla barnen skulle pa med finkladerna, men dom blev sa fina allesammans till slut. Aven vara smattingar badades och kladdes fina, och sen skulle vi alla till kyrkan. Vi fick ta med sa manga barn det gick, sa det var till att valja en... Jag tog min lillkille Abdul och Emma tog sin trogne Sheriff. Det var sa mysigt att hoppa in i barnhemmets minibuss och aka den korta strackan in till town dar kyrkan som barnhemmet hor till lag, och fa ha med sig lilla Abdul, kanske forsta gangen i hans ettariga liv han var utanfor barnhemmet. Han somnade i mitt kna under gudstjansten och allt gick ganska smidigt. Till lunch fick vi jellof rice, delikatess, och Mama kom med Coca Cola (det var ju MELLY CLISTMAS som hon uttryckte det..) Efter det traskade vi till var sista vanliga eftermiddag pa barnhemmet, jag kramade varenda en av vara underbara ungar extra hart infor det som komma skulle... Det var en konstig kansla att ga hem darifran pa kvallen och ha EN DAG KVAR, av dessa NITTIO dagar...
Sa kom da lordagen, en dag som jag pa ett satt hade langtat efter, den sista tiden har nog bade jag och Emma kant oss ganska klara med allt, men mest av allt en dag av jobbiga kanslor... Vi var ensamma volontarer var sista morgon eftersom att vi egentligen inte behovde komma forens klockan 11, men det var ju sista dagen.. Vi finkladde alla dom stora igen infor det stora BABIEHOME JULPARTYT. Sen matade vi smattingarna och badade, oljade, och la dom, en sista morgon... Hem fort och ata, var sista smak av fried yam och plantain? Smask iaf! Vi bathade och kladde oss lite fina och gick tillbaks. Hela grasmattan pa barnhemmets "gard" var full med folk, musik och stolar och stamningen var hog! Vi var inne med bebbarna som fick ligga kvar i sangarna, men efter matning fick aven dom finklader, sa kul att fa kla upp dom! Vi gick emellan babiehomet och festen hela eftermiddagen, jag hade mest Abdul i famnen och Emma sin Victor, och redan dar falldes nagra tarar.. Det var en mysig eftermiddag, men det basta (och varsta..) var anda nar alla dom andra volontarerna akte hemat och jag och Emma borjade kvallsrutinerna for ABSOLUT SISTA GANGEN. Vi matade och borjade lagga, det hela kandes helt okej, aven om det blev manga extra harda kramar... Och sa var alla myggnat nere och det var verkligen dags att saga farval.. Och sa ser jag Emma sta i tvatta-rumpan-hornet med sin Sheriff i famnen och snyfta, och sa gick det inte att halla tararna tillbaka. Att halla i MIN lilla Seth, som var en liiiten bebis nar vi kom, for allra sista gangen, att fa hora Abdul skratta for sista gangen i mitt liv, att krama om storisarna Gloria, Sheriff, Ibrahim, Blessingarna och Stanley, som KANNER oss, tyr sig till oss istallet for dom nya volontarerna, som litar pa att vi varje dag ar tryggheten i deras liv... Och att krypa in under natet och se att Moosa sover. Stryka handen over kinden och se dom absolut vackraste ogonen jag har sett for en allra sista gang, kan vara den varsta kanslan nagonsin... Jag och Emma lamnade Mampong Babieshome i tarar, hur kan man inte grata nar man sager farval for alltid till barn man har matat, trostat, skrattat at och med, lekt, klatt pa, gett all karlek man har orkat... Ja, den varsta kanslan ar att titta pa ett barn man tycker om sa obeskrivligt mycket och veta att man aldrig mer kommer traffas.
Det var en sorglig kvall med musik i oronen, bilder i kameran och forsoka inse... Igar vaknade vi och hade var SISTA dag i Mampong (trodde vi da..). Vi packade det mesta, tvattade for allra sista gangen, bara var. Samuel kom och var jatteledsen, och det var valdigt sorligt att saga farval aven dar. Sen borjade vi fa ont i magen och ma illa... Jag kunde bara ligga i soffan utan att ma illa, men sen kom Pastorn som bjudit med oss pa en avskedsmiddag hos en van. Jag fick tvinga mig sjalva att ga, det var ju anda sista kvallen, men efter en halvtimme inser jag att nu MASTE jag ga hem. Och efter tre manader som flytit smidigt utan nagra sjukdomar alls nastan, kraks jag tva ganger pa hemvagen (tack gode gud for att afrika inte har gatulyktor..). Hem, sangen, en hemsk kvall, en till krakning. Emma hade (och har fortfarande) jatteont i magen, eller lungorna, och hadelite feber. Sa, ja, imorse blev det inget farval familjen och Mampong utan sangvila. Nu mar vi bra (battre..) och imorn SKA vi ivag, det ar dags nu. Jag ar mer an redo att saga hejda, det kommer bli hur jobbigt och sorgligt som helst, att lamna en plats som varit ens hem i tre manader, men underbart ocksa.
Nu vantar nagra dagar i Accra pa ett hotell vid havet, vi ska jobba pa brannan och forsoka smalta och bearbeta allt sorgligt, hemskt, jobbigt men mest av allt roligt, underbart och obeskrivligt vi har fatt vara med om. Vi ska ocksa forsoka fa tag i vara pass som ar i sakert forvar hos SYTO, och sen haller vi tummarna for att vara e-tickets ska galla aven Ghana-Sverige (det blir nog lite svart att sova sista natten..) men vi har ju betalat, sa det loser sig!
Och ja... pa lordag den 2 januari klockan 22.00 lyfter planet. Och pa sondag morgon star vi pa svensk mark. Det ska bli det basta nagonsin, sverige sverige alskade land! Men det kommer bli jobbigt ocksa, livet har nere i Ghana har verkligen varit utan masten och jobbiga beslut, och jobbangesten har redan borjar smyga sig pa.. Men ja, forsta ska jag NJUTA av varldens renaste och basta land, att fa vara med familj och vanner igen, ha alla underbara bekvamligheter inom rackhall och bara vara hemma.
Den har resan har manga ganger varit det varsta jag har upplevt, jag har langtat hem som en tok och det ar inte mycket som har varit enkelt och sjalvklart fran borjan. Men mest av av allt har det varit det basta jag nagonsin har gjort! Jag alskar Mampong, jag alskar alla underbara barn jag har varit lycklig nog att fa ha som mina, jag alskar Afrika annu mer an innan. Vilka minnen jag har med mig!
Jag kommer sakna det. Jag kommer kanske mest av allt sakna att alltid ha Emma runtom mig, men vilka lerochlanghalm vi ar nu, stolpskotten... Det ar mycket jag inte kommer sakna (iskalla bath, eggandbread, smuts, hunger, tuppen, reselakanet, myggnatet..) men mycket jag kommer sakna IHJAL efter, och vissa saker kommer jag sakna for resten av mitt liv. Nagra manniskor finns for alltid i mitt hjarta. Pastorn, Utbolingen, hela GHANAFAMILY. Och allra mest, Yaa-baby, Abdul, Seth, Moosa, Gloria, Sheriff och Isaac.
Ja, nasta gang vi hors ar jag nog frusen, matt pa tacos och valdigt valdigt lycklig av att fa ha er alla runtomkring mig!
STOR KRAM
Medase, Ghana, Mampong, for den basta tiden i mitt liv!
Ja tiden rinner verkligen ivag nu... Sen forra mandagen da vi skrev har det som vanligt hant MASSOR. Det mesta har kretsat runt barnhemmen och alla vara sma alsklingar... Vi har forsokt njuta av varje sekund, men det ar svart att forestalla sig att det verkligen snart ar over... Min alskade lilla (stora..) Yaa-baby blev sjuk, feber och kraktes, men det var ganska mysigt far da ville hon bara sitta alldeles stilla och mysa i knaet, annars alar hon bara runt runt pa marken. Flera av dom storre barnen har ocksa varit sjuka, och sen blev lilla vildingen Isaac aven han sjuk, sa det ar val nagot som gar... Det roliga ar nar personalen tar pa sig rollen som doktor och forklarar att ALLA har malaria, okej...
En annan sak som har praglat veckan ar SMALLARE som verkar ha kommit till Mampong pa allvar. Hela kvallarna smaller det utanfor huset, och med Emmas forkarlek till smallare och raketer, akte det en tallrik (tom fran mat som tur var) i golvet med ett brak.. Det var en kvall nar Mama var borta och alla lekte rovare, jag, Emma, Obaja och Angela skrek ikapp och det slutade med att en livradd Obaja sprang och tog ner all tvatt fran linorna och foste in oss alla i huset, och vi skrattade at oss sjalva.
Ja, och i torsdags blev det da den 24 december, en helt vanlig dag har i Ghana, men jag vaknade iaf av att Emma vande sig i sangen och sa GOD JUL SOFIA! Morgonen gick som alltid i barnhemmets tecken, var sista "vanliga" morgon nagonsin... Pa lunchen fick vi ananas av Mama, festligt! Och sen gick jag och Emma pa shoppingrunda i town. Kopte bananer, apple, apelsiner, kex, chokladran och festis och med fullpackad ryggsack gick vi tillbaka till barnhemmet. Vi hade (hemskt nog..) valt ut fyra barn av dom storre, Isha, Peter, Yayaba och Fadjo som skulle fa folja med pa picknick. Vi hade aldrig klarat av att hantera allihopa av dom sma vildingarna, och vi tankte att det blir ju en speciell dag for nagra, battre an inget... Mabel (bossen) hade sett till sa dom var jattefint kladda, nastan pinsamt fina i prinsessklanningar... Och flickorna hade dockor i ett skynke pa ryggen ala Afrika, pojkarna fick varsin leksak med sig. Det ar sa hemskt att det bara ar vid sadana tillfallen dom ar anvanda sakerna.. Vi gick ivag en bit och slog oss ner pa filten under ett trad. Barnen var nog lite i chock, det ar INTE ofta dom ar utanfor barnhemmet, och varje grej vi gav dom att ata slappte dom inte ur sikte, utan holl hart i, man blir nog sa efter att ha tillbringat hela sitt liv pa ett barnhem med 40 andra.. Det hela var hursomhelst valdigt mysigt, aven om det blev lite kaos med ungar som skulle pa toa med mera. Det kan nog ha varit den mest meningsfulla julen i mitt liv! Pa kvallen skulle familjen till kyrkan, fran klockan 8-12, och vi hangde pa. Efter lite julhalningar fran Sverige over telefon (ja, vi var ganska avundsjuka pa er..) gick vi till katolska kyrkan dar familjen gar. Det var ganska mysigt ett tag, massa sang och dans, men fyra timmar var lite val mastigt och ogonen borjade sa smaningom ga igen. Sa vid halv 11 traskade barnen - jag, Utbolingen och Emma, med en sovande Brotha pa ryggen - hemat och sa var julafton slut for det har aret!
Den 25 ar dagen da Ghana firar jul, och pa morgonen nar vi kom till barnhemmet var stamningen hog! Kaos var det ocksa nar alla barnen skulle pa med finkladerna, men dom blev sa fina allesammans till slut. Aven vara smattingar badades och kladdes fina, och sen skulle vi alla till kyrkan. Vi fick ta med sa manga barn det gick, sa det var till att valja en... Jag tog min lillkille Abdul och Emma tog sin trogne Sheriff. Det var sa mysigt att hoppa in i barnhemmets minibuss och aka den korta strackan in till town dar kyrkan som barnhemmet hor till lag, och fa ha med sig lilla Abdul, kanske forsta gangen i hans ettariga liv han var utanfor barnhemmet. Han somnade i mitt kna under gudstjansten och allt gick ganska smidigt. Till lunch fick vi jellof rice, delikatess, och Mama kom med Coca Cola (det var ju MELLY CLISTMAS som hon uttryckte det..) Efter det traskade vi till var sista vanliga eftermiddag pa barnhemmet, jag kramade varenda en av vara underbara ungar extra hart infor det som komma skulle... Det var en konstig kansla att ga hem darifran pa kvallen och ha EN DAG KVAR, av dessa NITTIO dagar...
Sa kom da lordagen, en dag som jag pa ett satt hade langtat efter, den sista tiden har nog bade jag och Emma kant oss ganska klara med allt, men mest av allt en dag av jobbiga kanslor... Vi var ensamma volontarer var sista morgon eftersom att vi egentligen inte behovde komma forens klockan 11, men det var ju sista dagen.. Vi finkladde alla dom stora igen infor det stora BABIEHOME JULPARTYT. Sen matade vi smattingarna och badade, oljade, och la dom, en sista morgon... Hem fort och ata, var sista smak av fried yam och plantain? Smask iaf! Vi bathade och kladde oss lite fina och gick tillbaks. Hela grasmattan pa barnhemmets "gard" var full med folk, musik och stolar och stamningen var hog! Vi var inne med bebbarna som fick ligga kvar i sangarna, men efter matning fick aven dom finklader, sa kul att fa kla upp dom! Vi gick emellan babiehomet och festen hela eftermiddagen, jag hade mest Abdul i famnen och Emma sin Victor, och redan dar falldes nagra tarar.. Det var en mysig eftermiddag, men det basta (och varsta..) var anda nar alla dom andra volontarerna akte hemat och jag och Emma borjade kvallsrutinerna for ABSOLUT SISTA GANGEN. Vi matade och borjade lagga, det hela kandes helt okej, aven om det blev manga extra harda kramar... Och sa var alla myggnat nere och det var verkligen dags att saga farval.. Och sa ser jag Emma sta i tvatta-rumpan-hornet med sin Sheriff i famnen och snyfta, och sa gick det inte att halla tararna tillbaka. Att halla i MIN lilla Seth, som var en liiiten bebis nar vi kom, for allra sista gangen, att fa hora Abdul skratta for sista gangen i mitt liv, att krama om storisarna Gloria, Sheriff, Ibrahim, Blessingarna och Stanley, som KANNER oss, tyr sig till oss istallet for dom nya volontarerna, som litar pa att vi varje dag ar tryggheten i deras liv... Och att krypa in under natet och se att Moosa sover. Stryka handen over kinden och se dom absolut vackraste ogonen jag har sett for en allra sista gang, kan vara den varsta kanslan nagonsin... Jag och Emma lamnade Mampong Babieshome i tarar, hur kan man inte grata nar man sager farval for alltid till barn man har matat, trostat, skrattat at och med, lekt, klatt pa, gett all karlek man har orkat... Ja, den varsta kanslan ar att titta pa ett barn man tycker om sa obeskrivligt mycket och veta att man aldrig mer kommer traffas.
Det var en sorglig kvall med musik i oronen, bilder i kameran och forsoka inse... Igar vaknade vi och hade var SISTA dag i Mampong (trodde vi da..). Vi packade det mesta, tvattade for allra sista gangen, bara var. Samuel kom och var jatteledsen, och det var valdigt sorligt att saga farval aven dar. Sen borjade vi fa ont i magen och ma illa... Jag kunde bara ligga i soffan utan att ma illa, men sen kom Pastorn som bjudit med oss pa en avskedsmiddag hos en van. Jag fick tvinga mig sjalva att ga, det var ju anda sista kvallen, men efter en halvtimme inser jag att nu MASTE jag ga hem. Och efter tre manader som flytit smidigt utan nagra sjukdomar alls nastan, kraks jag tva ganger pa hemvagen (tack gode gud for att afrika inte har gatulyktor..). Hem, sangen, en hemsk kvall, en till krakning. Emma hade (och har fortfarande) jatteont i magen, eller lungorna, och hadelite feber. Sa, ja, imorse blev det inget farval familjen och Mampong utan sangvila. Nu mar vi bra (battre..) och imorn SKA vi ivag, det ar dags nu. Jag ar mer an redo att saga hejda, det kommer bli hur jobbigt och sorgligt som helst, att lamna en plats som varit ens hem i tre manader, men underbart ocksa.
Nu vantar nagra dagar i Accra pa ett hotell vid havet, vi ska jobba pa brannan och forsoka smalta och bearbeta allt sorgligt, hemskt, jobbigt men mest av allt roligt, underbart och obeskrivligt vi har fatt vara med om. Vi ska ocksa forsoka fa tag i vara pass som ar i sakert forvar hos SYTO, och sen haller vi tummarna for att vara e-tickets ska galla aven Ghana-Sverige (det blir nog lite svart att sova sista natten..) men vi har ju betalat, sa det loser sig!
Och ja... pa lordag den 2 januari klockan 22.00 lyfter planet. Och pa sondag morgon star vi pa svensk mark. Det ska bli det basta nagonsin, sverige sverige alskade land! Men det kommer bli jobbigt ocksa, livet har nere i Ghana har verkligen varit utan masten och jobbiga beslut, och jobbangesten har redan borjar smyga sig pa.. Men ja, forsta ska jag NJUTA av varldens renaste och basta land, att fa vara med familj och vanner igen, ha alla underbara bekvamligheter inom rackhall och bara vara hemma.
Den har resan har manga ganger varit det varsta jag har upplevt, jag har langtat hem som en tok och det ar inte mycket som har varit enkelt och sjalvklart fran borjan. Men mest av av allt har det varit det basta jag nagonsin har gjort! Jag alskar Mampong, jag alskar alla underbara barn jag har varit lycklig nog att fa ha som mina, jag alskar Afrika annu mer an innan. Vilka minnen jag har med mig!
Jag kommer sakna det. Jag kommer kanske mest av allt sakna att alltid ha Emma runtom mig, men vilka lerochlanghalm vi ar nu, stolpskotten... Det ar mycket jag inte kommer sakna (iskalla bath, eggandbread, smuts, hunger, tuppen, reselakanet, myggnatet..) men mycket jag kommer sakna IHJAL efter, och vissa saker kommer jag sakna for resten av mitt liv. Nagra manniskor finns for alltid i mitt hjarta. Pastorn, Utbolingen, hela GHANAFAMILY. Och allra mest, Yaa-baby, Abdul, Seth, Moosa, Gloria, Sheriff och Isaac.
Ja, nasta gang vi hors ar jag nog frusen, matt pa tacos och valdigt valdigt lycklig av att fa ha er alla runtomkring mig!
STOR KRAM
Medase, Ghana, Mampong, for den basta tiden i mitt liv!
Kommentarer
Postat av: Mamma
Välkommen hem Sofia, vi LÄÄÄÄÄNGTAR efter dig!
Tänker på dig varje dag. KRAM KRAM KRAM Mamma
Postat av: emmamamman
Hoppas ni får må bra sista dagarna och att ni kan njuta. Välkommen hem Sofia. Kram // Karin
Postat av: the Father
GOTT NYTT ÅR!!!
Hoppas att nästa år blir lika spännande som slutet på 2009. Passa nu på att njuta så mycket som det nånsin går...... Vi syns på på ett kallt Arlanda snart.
\\Kram Far
Postat av: Tif
Välkommen hem!Nu ska du få vänja dig vid begreppet "snö" igen...'
Hoppas att du får stor nytta av de "bearbetningsdagarna".
Hör gärna av dig när du har landat (landat i huvudet menar jag, det kommer nog lååååångt efter planet det!)
Och gott nytt år, tror ine det kommande året kan bli annat än spännande när du precis har fått vara så nära andra och så nära dig själv.
Så ännu en gång Sofia, välkommen hem till en vit och kall dalarna... utan myggor och där fästingarna sover fortfarande.
Kram
Tif
Postat av: AnnaMaria
Vi är glada att Du och Emma är tillbaka och TACK till din pappa som hämtade Er idag....Kram från AnnaMaria och Per-Håkan
Postat av: Lena
Hej Sofia!
Har nu sträckläst din berättelse om vistelsen i Ghana! Fantastiskt roligt att följa dej och Emmas tid där. Jag skall själv åka ner dit 28 Februari och stanna i 3 mån- har lagt in en önskan om att jobba på barnhem. Vore toppen om jag kan få maila dej alt ringa dej och få lite tips inför resan.
min mail adress är : [email protected]
Trackback
